– Du cyklar på trottoaren trots att det är strängt förbjudet (men alltså, alternativet är att din cykel skakar sönder av de ojämna kullerstenarna).

– Du tycker att det är helt normalt att ta en öl före klockan elva på morgonen. På tunnelbanan.

– Du börjar skälla ut främmande människor när de gör något du tycker är fel.

– Du stannar för röd gubbe. (Jag begriper förresten inte varför alla är så laglydiga på just den här punkten, men det ligger säkert någon djup, kulturell förklaring bakom.)

– Du håller dig till ”din sida” av staden, alltså antingen den östra eller den västra. En riktigt berlinare flänger inte över den gamla gränsen. Så är det bara.

– Du tar en macka med rå fläskfärs till lunch (okej okej, kanske snarare typiskt tyskt än just berlinskt, mettwurst äts ju på fler ställen än här i Berlin. Men ändå!).

– Du dricker Club-mate istället för kaffe för att hålla dig pigg.

– Du inte har några problem med att basta naken med främlingar. Av båda könen.

– Du inser att du minst en gång om dagen ser något du aldrig sett förut. En cykel upphängd i en lyktstolpe, ett märkligt konstverk, en konsert som hålls på en balkong du råkar gå förbi…

– Du börjar fundera på att åka härifrån under vintern – för att du vet hur jäkla fantastisk den här staden är under våren, sommaren och hösten och inte står ut med kontrasten.

– Du tycker att det är helt naturligt att äta middag vid elvatiden inför en utenatt – ett måste om man ska orka festa till tiotiden morgonen därpå.

– Du tycker att det är helt naturligt att bete sig enligt ovanstående trots att du passerat trettio. Eller fyrtio. Eller femtio.

– Du har ett barn som uttalar det tyska ordet för gevär (gewehr) med j, men är inte  säker på om han pratar sveutsch, en blandning av svenska och tyska, eller har lagt sig till med en grov Berlinaccent (berlinare byter alltså ofta ut g:et till ett j. Gut=jut etc.).

Okej, det sista var kanske lite väl specifikt för mig och min son. Men nej, jag vet inte om mitt barn pratar sveutsch eller berlinisch längre. Oh je!