Det snackas ju ofta om att Berlin är en kreativ stad. Full av experimentlusta, lekfull energi och, inte minst, mer eller mindre professionella konstnärer. Och allt det där stämmer. Hyrorna må öka i en rasande fart, men än så länge kryllar den här stan av folk som vågar prova sina idéer – och visa upp dem. Om inte på ett galleri eller en scen så på sina balkonger, på trottoarerna, marknaderna, husväggarna, klubbarna, kaféerna, nätet…

Vissa saker är hur konstiga som helst, andra helt fantastiska. Men det är inte kvaliteten på alstren som är det viktiga i sammanhanget, det är att så många gör det de drömmer om. Den tillåtande atmosfären. Att det inte är så sablans prestationsinriktat här.

Att leva mitt i allt det här är verkligen en ynnest, och jag tror faktiskt att det har gjort mig mer modig. Jag har flera stora och spännande projekt på gång just nu och även om jag självklart hoppas att de ska bli supersuccéer allihop så är det verkligen inte hela världen om det inte blir så. Det viktiga är att jag gör, att jag provar. Att jag inte stannar vid att bara drömma. Att jag vågar vara den jag är, fullt ut.