Om du har varit i Tyskland har du säkert tänkt på det. Och undrat varför någon i all sin dar väljer att installera en toalett där nummer två liksom landar på en hylla istället för att diskret dyka ner i toalettvattnet.
Och det kan man ju verkligen undra.

Hylltoaletterna är vanliga här, nämligen. Jättevanliga. Och jätteirriterande. Och, om du frågar mig, jätteäckliga.

Vem vill kolla på sitt bajs? En hel nation, har det visat sig.

När vi skulle köpa en ny toalett för några år sedan passade jag på att fråga kvinnan i affären varför det är så vanligt med bajshylletoaletter i Tyskland.

Hon, med oförstående blick:

– Vi brukar rekommendera våra kunder att ha åtminstone en sådan här toalett i varje hushåll.

Jag, med en förmodligen ännu mer oförstående blick:

– Okej, men varför?

Hon:

– För de gånger då man behöver ta med ett avföringsprov till läkaren. Då är de här toaletterna hemskt praktiska.

Eh? Och hur många gånger per år, eller per liv, tar man med sig ett bajsprov till läkaren? Knappast tillräckligt många för att det ska vara ett vettigt skäl till att skaffa en jäkla bajshylla att till leda och äckel toalettborsta ren vareviga dag. Eller?

Och där någonstans insåg att jag att tyskarnas behov av att kunna titta på sitt bajs handlar om något annat. Något djupare. Om något som sitter långt in i den tyska folksjälen.

Om kontroll.

Om att kunna se att allt är in ordnung. Att magen funkar, livet går vidare, jorden snurrar. Om rädslan för det oundvikliga.

Just det. Hyllan är helt enkelt dödsångest i fysisk form.

Vad tror du?

Hur som helst. Det är spännande att bo utomlands.