Berlinarna är ett märkligt folk. Å ena sidan är det aldrig någon som går över röd gubbe, och cyklar man någon meter på trottoaren kan man räkna med bannor från random arg person. Regler ska följas! Punkt!
Å andra sidan. Det knarkas åt höger och vänster, präktiga småbarnsföräldrar included. Och det röks som bara den på krogen, trots att det är förbjudet.
Fast ok. Det är inte helt förbjudet. Det finns nämligen en massa undantag – finns det till exempel avskilda ställen i lokalen är det okej att göra ett rökrum av det. Och är ägaren en easy going typ (och rökare själv kanske) brukar det inte vara så knussligt att röka även om rökrummet saknas.
Anledningen till att förbudet, som ändå var ett rejält förbud när det kom, har blivit så uppluckrat är (enligt snacket på stan) att någon barägare stämde staden för att den nya regeln var diskriminerande mot alla som inte hade ett avskilt rum att erbjuda sina rökare. Barägaren vann med resultatet att det blev okej att röka även på mindre barer – så länge man satte upp en ”raucherbar”-skylt utanför. Kanske att man måste ansöka om ett tillstånd också, jag vet inte.
Jag har aldrig gillat att vara på rökiga barer, men jag måste säga att jag ändå tycker att systemet i Berlin funkar rätt bra. Det finns nästan lika många rökbarer som icke-rökbarer och det är inte svårt att undvika röken (om man nu inte umgås med ett gäng rökare iofs. Vilket jag gör så fort det ska partajas lite). Man kan välja, helt enkelt.
Om det skulle funka att införa ett förbud att röka på allmänna platser även utomhus i Berlin? Eh. Skulle inte tro det.
Apropå min och Kristinas senaste podcast, där vi pratade en hel del om hur jag upplever livet här i Sverige nu. Jag har ju hela tiden sagt att tempot i Stockholm är typ tusen gånger snabbare än i Berlin – det var ju en av anledningarna till varför jag ville flytta från Stockholm från första början.
Att takten skulle ökas nu när vi flyttat hit igen kommer inte som någon överraskning, men jag måste säga att jag, än så länge, inte känner mig som en del av ruschen. Vilket jag är glad för – inte minst när jag stup i kvarten hör om människor som drabbats av utmattningssyndrom. Usch, det skrämmer mig så himla mycket.
Ta den grupp jag tillhör som exempel, småbarnsföräldrar i Stockholm. Jeeesus! Ni håller väl med mig om att småbarnstiden är den mest frustrerande, energidränerande och tidsglupande perioden i livet? Ja?
MEN VAR DÅ LITE SNÄLLA MOT ER SJÄLVA!
Att vara småbarnsförälder samtidigt som man toppresterar på jobbet, har rutor på magen, är en glittrande kärleksfull partner och bor i en jävla inredningstidning ÄR INTE RIMLIGT! Kan vi vara överrens om det? Ja? Bra.
Nu tänker jag inte påstå att Berlin har en manana-kultur á la Karibien, det är ju ändå Tyskland vi snackar om, men det är banne mig rejält mycket mer relaxat där än här. Under mina nästan åtta år där kan jag inte minnas att begreppet ”livspussel” någonsin kom på tal när jag pratade med mina berlinska vänner. Det är klart att det ibland var stressigt även där, men det var liksom inget övergripande allmäntillstånd som varenda människor gick runt och beklagade sig över – som här i Stockholm.
Så, vad har Berlinarna för hemlighet? Det ska jag berätta för er. Läs och applicera på era liv innan ni trillar av pinn, bitte!
10 livsvisdomar jag fått med mig från Berlin
1. Lämna alltid utrymme för spontanitet i planeringen. Som att kunna stanna lite längre i lekparken, hämta en pizza och äta middag där istället för hemma. Eller dra hem till några vänner i närheten för att käka upp deras rester från igår. Det här gjorde vi flera gånger i veckan i Berlin. Åtminstone under vår, sommar och tidig höst. (Obs! Våra vänner åt även upp våra rester ibland.)
2. Lär känna dina grannar! Unga som gamla! Vi lever tillsammans i den här världen, lika bra att göra det bästa av det. I Berlin tog vi inte sällan en öl nere på gatan med butiksägaren i vårt hus, eller drack vin och och åt ost med pensionärerna ovanför oss.
3. Hitta sköna sociala ytor och utnyttja dem för allmänt häng. Jag har många gånger skrivit att Boxi var vårt andra vardagsrum och så var det verkligen. Nu säger ni ”men i Sverige är det så kallt, det är inte skönt att vara ute”. Jaha, då får ni väl klä på er eller börja hänga hemma hos varandra istället? Fast det inte är nystädat. Återigen – se till att bli kompis med folk i närheten!
4. Släng fram några mackor istället för att laga middag vareviga dag, det här gör tyskarna varje vardagkväll. I synnerhet de som har småbarn. Effekt: Du behöver inte bli ett nervvrak under hell hour. Och nej, barnen kommer inte bli undernärda. Koka ett ägg också om du är orolig, vetja.
5. Det mesta blir så mycket mer intressant om man struntar i alla borden och måsten. Allt från parmiddagar till klädstil.
6. Det är (nästan) aldrig värt att stressa. Särskilt inte för sånt som ändå inte går att påverka, typ att sonen kommer försent till skolan pga ett tåg som redan är missat. Passa på att umgås istället.
7. En god öl gör livet ännu bättre. I alla lägen.
8. Så sjukt mycket prio på att skratta och ha det härligt med vänner framför att träna fyra gånger i veckan och ha ett perfekt hem. Tycker jag i alla fall.
9. Apropå perfekt. Lägg ner alla försök till att vara det. Perfekt är astrist och ointressant.
10. Ta dig tid till att bara stanna upp ibland och betrakta. Konst, andra människor, ett vackert träd. Att fundera och bara ta in är så megaviktigt för att må bra, ha kontakt med sig själv och vara en fungerande människa. På riktigt, alltså.
På tal om min guide till det gröna Berlin. I texten blir Sophia Hoffmann intervjuad. Hon är en riktig vegankändis i de berlinska matkretsarna och syns i massor av sammanhang där. Bland annat har hon en youtube-kanal och i några klipp är hon faktiskt i Stockholm för att kolla in veganscenen här. Spännande ju! Berlin möter Stockholm!
Kolla in avsnitten HÄR! Hon pratar lite tyska då och då men det mesta är på engelska.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.