Älskade fellow Berlinälskare.

Så är ytterligare ett år snart förbi. Ett Sverige-år. Och jag börjar långsamt släppa taget om det som varit mitt liv under så många år. Berlin.Stan finns ju kvar där, är precis så vardagligt superbekant som alltid varje gång jag kommer dit, men jag är inte där längre. Jag lever mitt liv i Stockholm, och det känns bra.

Berlin var med sin förtrollande, förlåtande och tillåtande stämning så rätt för mig då, medan barnen var pyttesmå (och jag och min kära man fortfarande unga, vackra och coola, haha) men Stockholm och Sverige är rätt nu. Plötsligt spelade det liksom inte någon roll längre att vi hade trettio kaféer och världen häftigaste stad utanför dörren – det enda som kändes viktigt var att få vara nära vår familj och ha skog och ängar utanför dörren. Vi blev väl vuxna på något sätt, helt enkelt.

Fast nog längtar jag ändå efter att gå längs med kullerstenarna i Friedrichshain, köpa blommor på lördagsmarknaden på Boxi och cykla längs med Karl-Marx-Allee som jag så ofta gjorde tidigare. Berlin ÄR tusen gånger charmigare än de Stockholmska förorterna, så är det bara. Och nog kommer jag snart att åka dit för att få mig en ordentligt Berlin-dos igen. Om några veckor eller så.

Men över nyår  blir det inget Berlin i år (trots att det är en fantastisk nyårsstad med det galnaste firandet jag någonstin upplevt). Istället har vi tagit en liten bit av det vi älskar allra mest med staden hit istället. Berlinvännerna! De ska få uppleva nyår i den Stockholmska skärgården. Utan fyrverkerier (de är mycket förvirrade – inga fyrverkerier? på nyår? Häää?). Känns som en fin ihopknytning av säcken, på något vis.

Gott nytt år kära ni, ta hand om er!