Nej, jag hejar inte på Bayern München (jag hejar på Hammarby, för det gör min storebror och när det gäller sportsliga saker har jag alltid gjort som han, sådeså. Läs: Jag har ingen jäkla aning om något som har med fotboll att göra) men det gör sannerligen väldigt många i Friedrichshain just i dag. Ikväll är det bundesligafinal här i Berlin, Bayern München mot Dortmund, och sedan i morse har stora grupper av rödklädda män (mest) gått runt och skrålat här i stadsdelen.

Det blir livat i kväll, kan jag lova. Vi bor alldeles i närheten av ett stammishak för Bayern Münchenfans  och eftersom ljudet från krogen på något sätt studsar inne hos oss brukar det låta som att vi har hundra brölande bayrare i sovrummet.

BAYERN MÜNCHEN CHALALALALAAAAAAA!

Men, det är väl sånt man får räkna med i ett land där fotboll är lika heligt som…eh… bilen?

 

Jag har varit ute och åkt S-bahn i dag. Det händer då och då, såklart, men inte alls så ofta som man kan tro. Det beror framför allt på att jag jobbar hemifrån men också mycket på att Berlin är så jäkla stort och stadsdelarna i sig fungerar som egna små städer. Jag har allt jag behöver i Friedrichahain och åker bara till exempelvis Schöneberg när jag antingen ska träffa någon eller göra något speciellt som finns där. Ett happening, en utställning, en restaurang etc.

Vad jag vill säga med det här är att jag, trots att jag bor i en av Europas mest pulserande och största städer, lever ett slags småstadsliv. Där vi ofta känner de vi går förbi på gatan, de som driver de små butikerna häromkring eller möter i parken (vi hade förresten en liten spontanfest häromkvällen där både grannar och butiksägare i närheten dök upp. Blev helt lycklig av det!).

En bra kombo, tycker jag. Att bo i en metropol med allt vad det innebär och samtidigt ha en vardag som puttrar på som i värsta småstadsidyllen.

 

 

Så var det fredag igen. Himla skönt, jag har jobbat som en tok den här veckan. Filmredigering varvat med att göra research på massor av härliga saker. Det är knepigt det där, att jag genom jobbet får koll på så mycket kul att uppleva – mest i Berlin förstås men även på andra ställen – och sedan, i verkliga livet, bara hinner med en tjugondel av allt. Om ens det. En trettiondel kanske? Men men, småbarnslivet och yadayada… Och en trettiondel är faktiskt inte så illa pinkat, för att vara en småbarnsmorsa med en en karl som under halva tiden är på andra sidan jorden tycker jag ändå att jag hinner med rätt mycket mellan alla blöjbyten, lekplatseftermiddagar och nattningar. Jag flänger hit och dit, jobbar och roar mig. Bra pusslat av oss ändå!

Apropå både min karl och att roa sig – vi har femårig bröllopsdag i dag och ska fira det med att gå på Lavanderia Vecchia i Neukölln. Äntligen. Jag har velat gå dit i flera år men har aldrig varit ute i tillräckligt god tid för att haffa ett bord. Nu hade vi tur, några andra hade avbokat. Konceptet är som följer: Alla gäster kommer vid 19.30 och äter samma trerättersmeny. Pris 58 euro inklusive vin (eller öl eller läsk) och mineralvatten. Lokalen ser ut som en italiensk tvättstuga.

Återkommer med recension.

 

 

Berlin är stort och för den som inte varit här tidigare är det verkligen inte lätt att veta vilken stadsdel som är bäst att bo i. Det här handlar ju förstås om vilket Berlin du är ute efter –  din upplevelse av stan kommer att bli väldigt olika beroende på vilka områden du väljer att röra dig i. Jag har gjort en guide!

Om du vill bo i det Berlin som är jag så kär i –  kullerstensgatorna, de gamla vackra husen, det brokiga, livliga, flummiga: Bo i Prenzlauer Berg, Friedrichshain, Neukölln, Mitte eller Kreuzberg.

Längtar du efter att bo mitt bland de stora, klassiska sevärdheterna som Gedächtniskirche, KaDeWe, Berliner Zoo och fika på de tyska toppolitikernas favoriter, som t ex Cafe Einstein: Bo i Charlottenburg eller Schöneberg.

Vill du känna den internationella pulsen, gärna i närheten av partygator: Bo i Kreuzberg eller Neukölln.

Vill du umgås med Berlins hippa kulturelit och ha stort utbud av gallerier, shopping och bra restauranger runt knuten: Bo i Mitte.

Vill du hänga med Berlins hipsters och mest ägna er åt det senaste och coolaste: Bo i Neukölln.

Vill du uppleva Berlin nattetid, på klubbar och ruffiga queerbarer:  Bo i Friedrichshain.

Vill du bo i ett barnvänligt område, med lekparker och barnkaféer i vartenda gathörn: Bo i Friedrichshain eller Prenzlauer Berg.

Så, bara att att boka!

 

 

Medan barnafadern tog igen sig efter en lång flight från Asien i går passade jag och barnen på att göra en liten utflykt. Till Stralau! Det är ett ganska konstigt ställe alldeles i utkanten av Friedrichshain. En halvö som går ut mitt i floden, där splitternya hus varvas med ruiner.

Här är till exempel några flashiga nya…. (Nej, vädret var inte det bästa. Men mest är det min jäkla kameralins på mobilen som är repig. Riktigt såhär dimmigt var det inte.)

Och här ett gammalt, trasigt och övergivet. Ett av många.
Men det var inte för att titta på hus vi åkte dit (även om jag tycker att det är rätt kul).

Det var ju till den här vi ville!

Och den här!

Det finns ingen info om det på nätet, men fram till den 25 maj håller Circus Berolina ett helt gäng hoppborgar uppblåsta på Glasbläserallee (alldeles i början av halvön, sett från fastlandet. Går inte att missa!).

Det verkar som att många svenska barnfamiljer har upptäckt att Friedrichshain är en himla bra stadsdel att bo i under semestern här – och för er är det här ett toppentips när ni behöver varva vuxenaktiviteterna med något kul för ungarna. Det är för övrigt ett mycket effektivt sätt att få dem att somna sött, och snabbt, på kvällen sen. Hoppa på bara, ungar!

Pris per barn (över 2 år) är 7 euro. Vuxna betalar 3 euro och ja – vi får också hoppa.

Kombinationen småbarnsmamma/frilansare är inte lätt i vanliga fall, I’ll tell you, men just den här tiden på året är den banne mig extra svår. Förskolelediga dagar hela tiden! Gaa! Inte för att jag inte gillar att vara med mina barn, men det är onekligen lättare att njuta av det när man inte har sjuttiotre miljoner ogjorda jobbsaker som pockar på.

Nåväl, sånt är livet och jag lyckades i alla fall hitta en lucka för att pipa iväg en stund på första majfesten i Kreuzan i förrgår. Här är några bilder! Tagna i alla hast, men ändå.

 

Det snackas ju ofta om att Berlin är en kreativ stad. Full av experimentlusta, lekfull energi och, inte minst, mer eller mindre professionella konstnärer. Och allt det där stämmer. Hyrorna må öka i en rasande fart, men än så länge kryllar den här stan av folk som vågar prova sina idéer – och visa upp dem. Om inte på ett galleri eller en scen så på sina balkonger, på trottoarerna, marknaderna, husväggarna, klubbarna, kaféerna, nätet…

Vissa saker är hur konstiga som helst, andra helt fantastiska. Men det är inte kvaliteten på alstren som är det viktiga i sammanhanget, det är att så många gör det de drömmer om. Den tillåtande atmosfären. Att det inte är så sablans prestationsinriktat här.

Att leva mitt i allt det här är verkligen en ynnest, och jag tror faktiskt att det har gjort mig mer modig. Jag har flera stora och spännande projekt på gång just nu och även om jag självklart hoppas att de ska bli supersuccéer allihop så är det verkligen inte hela världen om det inte blir så. Det viktiga är att jag gör, att jag provar. Att jag inte stannar vid att bara drömma. Att jag vågar vara den jag är, fullt ut.

 

 

 

I går kom jag äntligen i väg till Prinzessinnengärten. Det är ett urban gardering-projekt, alltså ett ställe mitt i stan som förvandlats till en plats för odling. Det grundades 2009 när ett gäng kompisar, aktivister och grannar i området tillsammans bestämde sig för att det var bättre att göra något vettigt av den trista ödetomten än att bara låta den stå.

Odlingarna är i lådor, plastsäckar och stuprör (!!) och ett stort pumpsystem sköter vattningen. Mitt i trädgården ligger ett lummigt kafé, vi beställde en jättegod pizza med lök och blåmöggelost. Den som blir trädgårdsinspirerad kan köpa sticklingar, grönsaker och kryddor i den lilla butiken.

Helt plötsligt dök Linda upp, som skriver den utmärkta bloggen So, I live in Berlin. Hon är vegan och delar ofta med sig av härliga recept (bland annat en helt vansinnigt god vegansk bolognese. Tips!).

Alldeles invid den stora rondellen vid Moritzplatz i Kreuzberg ligger det. Gå dit vetja.

Några lugna demonstrationståg, ett par plakat och någon som talar i en park – glöm det. Här i Berlin är det fullt ös medvetslös under första maj som gäller. Å ena sidan bråk och kravaller, hundratals poliser i full skyddutrustning, glassplitter och brinnande bilar – å andra fest och musik, massor av kul happenings och glada människor.

Vill du se Berlins majfest med egna ögon – sikta på Oranienplatz i Kreuzberg i morgon. Var beredd på extremt mycket folk och akta dig om det ser ut att kunna bli våldsamt.

 

De vackra dagarna fortsätter och det gäller att passa på att njuta har jag hört, det ska bli kallare till helgen (så ta med en extra tröja alla ni som ska hit i helgen! Ni är några stycken, verkar det som – det är fullbokat på nästan alla hotell rapporterade en bekant i Sverige).

Den här veckan är min superjobbpartner, fotografen Hanna Skoog, i stan. Det firade vi i går med att smida planer ihop på vårt favoritkafé här i kvarteret, Silo.

Det är förresten ett av få riktigt poppis kaféer där det fortfarande är helt okej att fälla upp sin dator, många ställen har slutat att erbjuda wlan och vissa har till och med infört laptopförbud. Så kan det bli i en stad som kryllar av start ups, frilansare, författare in the making och allmänna laptopnomader.

Hur som helst, när kaffet var urdrucket tog vi en cykeltur till Hackescher Markt, åt lunch och drack världens godaste juicer på Spreegold,

Och provade några nya glasögon på Coblens Augenoptik. Mycket snyggt där!

Och sedan hem igen för mer jobb framför datorerna. En helt vanlig dag, helt enkelt. Fast extra fin eftersom Hanna var med förstås.

Och yes, det är hon som tagit bilderna (förutom min mobilbild från Silo. Ja, jag har två mobiler. Båda är dock kassa, fast på olika sätt).