Eller ja, jag vet faktiskt inte om det blir någon röd matta för mig – men jag ska i alla fall gå på världspremiären av Cirkeln ikväll, yay!
För er som också är här och sugna att gå, beställ biljett nu – så ses vi ikväll!
Just nu sitter jag som fastkedjad vid min dator hela dagarna – det är mycket som måste bli klart innan öh… i morgon? Herreminje. Nåväl, allt det här stillasittandet får mig att drömma om joggingskor, frisk luft, trötta muskler, aktiva muskler… Ni fattar, JAG BEHÖVER RÖRA PÅ MIG! Jag är verkligen inte någon överdrivet sportig typ, men att bara sitta på min rumpa såhär som jag gjort de sista dagarna gör mig helt tokig.
Vad gör man då? Jo, man börjar fundera på att anmäla sig till ett lopp. För att kompensera på något sätt. Lova sig själva att sen, då jäklar, då ska det springas fram på Friedrichshains gator så det står härliga till!
Det mest kända loppet här är ju Berlin Maraton förstås, men så långt skulle jag aldrig få för mig att springa (ärligt talat tror jag inte att tävlingsarrangörerna skulle orka vänta på att jag skulle komma i mål om jag försökte) – men kanske ett som är lite mer lagom? Max en mil eller så? Någon som har något tips?
Hur som helst, för er atleter där ute som faktiskt funderar på att springa ett riktigt maraton här i Berlin – här har ni en video från årets upplaga. Det kanske kan bli nästa års nyårslöfte! Att uppleva det där som ni kan se på videon på riktigt, löpandes. Dessutom är det mycket billigare att komma hit för att maratonspringa än att åka till säg… New York eller så.
Allra vackrast var installationen längs med East Side Gallery. Mot den färgglada muren. Jag cyklade förbi där strax för sex på kvällen, luften var full av förväntan. Leende människor som minglade i det mjuka ljuset från ballongerna.
Vid Brandenburger Tor var det över en miljon människor. I de massorna gav jag och min kompis Jennie oss inte in, vi stannade vid Potsdamer Platz. Det var kallt, men det gjorde inte så mycket. Folk skrattade och hade kul, även vi.
Vi läste på de små lapparna som satt fast i snöret till ballongerna. Alla 8000 ballonger hade en fadder som var och en skrivit ett alldeles eget meddelandet om frihet.
Och vid kvart över sju så for de första ballongerna iväg. Jubel och applåder, tusen smartphones i luften. Det gick långsamt och koordinationen av uppsläppet var inte den bästa – men effekten uteblev inte. I alla fall inte hos mig (har hört att många på andra ställen i Berlin tyckte att det kändes väldigt mesigt alltihop. Att det liksom blev ett antiklimax när ballongerna bara… svävade upp. Undrar lite vad de förväntade sig? Att skicka upp ballonger i luften är trots allt en ganska stillsam händelse).
Någon bättre bild på själva uppsläppet än så här fick jag inte till. Jag koncentrerade mig istället på att uppleva det – och jodå, är jag såg hur de handskrivna lapparna fladdrade i vinden kom allt en tår. Alla tusentals berättelser om frihet som steg mot himlen ovanför oss, det var så fint.
Jag är så glad över att jag var där.
Det är jubileumskväll och jag ska strax ge mig in i massorna i centrala Berlin för att vara med och fira. Rapport om kvällen kommer!
Tills vidare kan ni kolla in det här, ett riktigt snyggt interaktivt bildspel som visar skillnaden mellan Berlin under det kalla kriget och i dag.
Kommer du hänga i Berlin i helgen? Se då till att vara någonstans längs med den forna muren klockan 19 på söndag kväll. Då ska 8000 stora lysande heliumballonger släppas upp i luften – som en hyllning till friheten och murlösa samhällen.
Jag kommer definitivt att vara på plats. Kanske gråta en skvätt till och med.
Här kan ni läsa mer om allt som kommer att hända i stan i samband med jubileet.
Så kom hösten hit till slut också, det har regnat i två dagar nu. Men strunt samma, jag sätter på mig raggsockorna, kurar in mig i mitt arbetsrum och drömmer om halloween och en ny klubb jag tänkte gå på då, Horns and Hooves. Blir särskilt pepp efter att ha läst den här artikeln. Vaudeville! Åh!
Jag brukar ju säga att om jag ska festa, så vill jag göra det rejält. Alltså gå all in, klä ut mig, gå på galna ställen fulla av överraskningar, uppleva något så annorlunda mot det jag brukar se och göra som möjligt. Ur det perspektivet är ju Berlin helt rätt stad att bo i, här finns många bisarra tillställningar att välja mellan. Frågan är bara vad jag ska klä ut mig till på Horns and Hooves? Några idéer? Hade jag varit gravid hade ju den här kostymen varit given:
Eller inte. GAAAAAA!
Här har ni en lista på andra halloweenfester här i stan. Bara att välja och vraka.
Kvällens motto är Circus of Freaks. Satsa alltså på så galet som möjligt. Viktigt! Om du inte är utklädd kommer du inte in.
Var: Köpenicker Straße 16 – 17, 10997 Berlin-Kreuzberg
När: 01.11.2014 (från 23:00)
Inträde: 12,00- 15,00 euro beroende på när du kommer.
Nio dansgolv, alla med olika teman – som till exempel Stephen King, slakthus, zombies etc.
I högtalarna 90-talshits, electro, house, crossover, r’nb, tysk pop (yay?) och rock.
Var: Knaackstraße 97, 10435 Berlin-Prenzlauer Berg
När: 31.10.2014 (från 22:00)
Inträde: 10,00 euro + någon slags ytterligare liten avgift. Halva priset fram tills midnatt.
Tre liveband spelar punk och rock, sedan trummar halloweenpartyt igång på kitsch-punk-klubben White Trash Fast Food – som nyligen flyttat från Mitte till coola området Arena Treptow.
Var: Am Flutgraben 2, 12435 Berlin-Treptow
När: 31.10.2014 (från 20:00)
Inträde: 3,00 euro för att komma in på restaurangen.
“Pinky’s Peepshow Halloween Screamer III Party”. Här blir det burlesque, cabaret och rock ‘n Roll i en härlig blandning. Tävling för bästa kostymen och andra roliga lekar väntar.
Var: Schönhauser Allee 176a, 10119 Berlin-Mitte
När: 29.10.2014 (från 22:00)
Inträde: Oklart
Monster Ronson’s Ichiban Karaoke
Sjung zombiekareoke! Eller vilken jäkla kareoke du vill, bara du är utklädd.
Var: Warschauer Straße 34, 10243 Berlin-Friedrichshain
När: 30.10.2014 (från 22:00)
Inträde: Gratis
Mottot för kvällen på den tjusiga klubben/restaurangen/baren The Grand är “The Grand House of Horror”. Tävling om vilka som har den bästa gruppkostymen, så satsa på samarbete. Pris: Ett bord där en liter vodka står framdukad.
Var: Hirtenstr. 4, 10178 Berlin-Mitte
Var: 31.10.2014 + 01.11.2014 (från 22:00)
Inträde: 10,00 euro
Grattis Tyskland på nationaldagen! Även kallad Återföreningsdagen, Tag der Deutschen Einheit, eftersom den 3 oktober är datumet då Öst- och Västtyskland blev ett land igen (1990).
Vi firar med att sjunga ja må hon leva för svärmor här i Sverige (som alltså råkar fylla år på samma dag. Vore ju ett väldigt märkligt sätt att fira på annars), men som tecken på att vi ändå hedrar vårt nya hemland får ni en bild på två stolta nytyskar (okej, minus själva medborgarskapet – som vi i och för sig skulle kunna skaffa oss vid det här laget).
Fotot är förresten taget i en svensk maskeradbutik med lite väl många driva-med-tyskar-artiklar. Inte konstigt att folk mest tänker Heidi, ompa ompa-musik, hockeyfrillor, lederhosen och bratwurst när man säger Tyskland. Å andra sidan är ju alla de där sakerna rätt kul att driva med. Tajta läderbrallor med hängslen, liksom. Rätt så absurt plagg ändå.
Här hittar ni mer info om hur det ska firas i Berlin i dag och här skriver David med den förträffliga bloggen AndBerlin lite mer om dagen i dag.
För inte så länge sedan var Berlin en delad stad. Brutalt sönderskuren mellan två länder och två politiska system där förutsättningarna för invånarna var extremt olika beroende på vilken sida av muren de befann sig.
Det är, trots att jag bott här i sex år nu, fortfarande väldigt svårt att begripa.
Att familjer över en natt blev separerade och skulle fortsätta vara det i över 28 år. Att den i dag så livliga Mauerpark var en livsfarlig ödezon mellan den inre och yttre muren, att gatan jag bor på tillhörde en diktatur som fängslade och torterade de som protesterade. Att det gick en mur genom hela staden.
Jag vet att det är så, men jag fattar det inte. Och ännu konstigare blir det när jag tänker på att det bara är 25 år sedan.
9 november 1989. Då föll muren.
Det finns så mycket att berätta om muren och dess konsekvenser. Så mycket historia som den som är här bör lära sig mer om. I alla fall om man, på riktigt, vill förstå Berlin. Den här staden är så mycket mer än de eviga festerna, en skön stämning och kul pop up-evenemang – det är en berättelse om en av vår tids mest avgörande politiska händelser. En berättelse som fortfarande pågår genom alla de människor som lever här och som var med när allt det här hände, som är barn till de som trakasserades av Stasi – eller till de som arbetade för Stasi eller för partiet. Som levde invid muren, som formades av den tiden, som har den inom sig.
Det som hänt här har allt att göra med varför Berlin är den stad den är i dag.
Ett fantastiskt bra sätt att lära sig mer är ta en guidad cykeltur längs med muren. Berlin on Bike anordnar riktigt bra sådana, jag var med på en som gick från Prenzlauer Berg, längs med Bernauer Strasse, Mauerpark och upp till Bösebrücke som var den första gränsövergången som öppnades den där kvällen. Guiden Sascha, som själv är uppvuxen i den västra delen av Berlin, var helt fenomenal (han berättade bland annat om hur han som tonåring åkte över till Öst för att köpa sprit, de kollade aldrig ålder där och det var löjligt billigt för wessies).
Vid minnesplatsen vid Bernauer Strasse står en bit av både den yttre och inre muren kvar, och den så oerhört sorgliga och skrämmande ytan mittemellan. Där finns också ett informationscenter som verkligen är värt ett besök.
Det gamla DDR-fängelset i Hohenschönhausen lämnar ingen oberörd. Fruktansvärda berättelser, berättade av före detta fångar (som blir trakasserade av sina gamla fångvaktare titt som tätt än i dag). Blir fortfarande tårögd när jag tänker på vad jag hörde och såg där.
På Stasimuseet i Lichtenberg kan du lära dig mer om hur Stasis galna övervakningssystem fungerade i praktiken. Skrämmande effektivt, för att vara på den tiden. I dag hade samma system varit hur lätt som helst att bygga upp, med Facebook och allt. Tänkvärt.
Läs mer på den här sidan om alla jubileumsevenemang här under hösten – och kom hit.
Det har öppnat en street food market här i Friedrichshain. Nere på RAW-området som jag är så förtjust i (här kan man läsa lite mer om det). I går var jag och familjen där. Succé! Marknaden är bara några veckor gammal, men jäklar vilket drag det var redan. Fullt av mat och folk.
Nu är ju jag lite partiskt eftersom jag sedan gammalt verkligen älskar RAW:s slitna känsla – blandningen av alla aktiviteter som finns där, klottret och ruinerna är så mycket Berlin för mig – men jag tycker nog att Berlin Village Market smäller lite högre än Markthalle Neuns Street Food Market på torsdagar. Ballare lokaler, fler sittplatser och bättre akustik.
Publiken var blandad, både i ålder och typer. Väldigt mycket hipsters förstås, men inte så konstigt kanske på ett ställe där det serveras pulled pork och stek som marinerats i cider i sextiofem timmar.
Vad vi åt? Mina barn, som verkligen är två små tyskar när det kommer till mat, delade på en portion käsespätzle från den klassiska restaurangen Schneeweiss (här i Friedrichshain) och jag och R slog till på några Bao Burgers (såklart). Med grismage, den här gången. Det låter ju fruktansvärt äckligt, men var ljuvligt ohne ende.
Village Market pågår varje söndag mellan 12-22 ungefär. Fast blir det ett bra party går det nog bra att vara kvar längre än så.
”Om man vill se en härlig mix av människor som man inte kan se någon annanstans är det hit man ska”. Så sa Henrik Tidefjärd som är lifestyleguide här i Berlin (och grundare av det balla företaget Berlinagenten) när jag intervjuade honom om Mauerpark tidigare i somras.
Det må vara mycket folk, dyrt på loppisen, trångt och turister i drivor – men att inte smittas av Mauerparkatmosfären när man är där är snudd på omöjligt. Hela stället är som en enda stor hyllning till livet. Och konsten. Och ölen. Och gräsmattor att ligga på. Och möjligheten att få sjunga för två tusen pers trots att man inte kan ta en ren ton.
Läs min text om parken som publicerades för inte så länge sedan, finns här. Fotografen Elsa Quarsell har tagit bilderna (man måste ha Aftonbladet Plus för att läsa artikeln, så skynda att bli det om det inte redan är kirrat!).
Viel spass!
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.