En sak som jag tycker så mycket om med Berlin är alla bakgårdar. Och gårdarna bakom bakgårdarna, och de bakom dem. Det är så fantastieggande att kika in genom portarna, man vet aldrig vad som kan finnas där bakom. Ibland uppenbarar sig frodiga trädgårdar, konstnärliga lekplatser, hemliga restauranger och butiker. En tjej som jag intervjuade förra veckan berättade att hon, på en bakgård på sin gata, hittat en gigantisk trädkoja och att de som bor i huset brukar ordna klubbar och biokvällar i den. Förstå vad härligt!
Några exempel på andra härliga bakgårdsöverraskningar:
På andra bakgården på Flughafenastrasse 46 i Neukölln ligger Lavanderia Vecchia, en urmysig italienare som framför allt bjuder på fantastiskt prisvärda lunchmenyer, italo style.
På gården bakom Sophienstrasse 21 i Mitte ligger frosseribageriet Barcomis och härliga bokbutiken/galleriet/förlaget Gestalten.
På inte mindre än femte bakgården på Gerichtstrasse 23 i Wedding ligger konst-musik-kafé-baren Panke. En riktig kulturinstution!
På Rosenthaler 39, också i Mitte, ligger Haus Schwarzenberg. Kafé, gallerier, bio, monstermuseum (min favorit) och helt otroligt färgglada och fina väggar. Missa inte för bövelen.
Jag älskar verkligen gatukonstväggen på Niederbarnimstrasse i Friedrichshain. Den är inte alltid vacker, men den är sannerligen i ständig förändring. Som livet självt ungefär.
För ett par veckor sedan var det någon som sprejade en stor graffittiblaffa väggen. Rakt över flera av verken. Jag glömde helt bort att ta en bild på den, men tro mig. Skitful. Till och med min sexårige och allmänt öppensinnade son lade märke till den och tyckte att den förstörde väggen. Enorma, bulliga bokstäver i svart och vitt, inga nyanser.
Det tog exakt en vecka, sedan hade den här fina bilden dykt upp över blafforna. De stora, svarta bokstäverna blev en perfekt bakgrund. Såklart!
Ett partyögonblick. Ungdom, fest och glitterregn. Jag älskar den!
En av Berlins mest kända gatumålningar är borta. Övermålad med svart färg, på initiativ av konstnären bakom verket själv, Blu. Anledningen sägs vara att det ska byggas lägenheter på plätten framför och Blu inte att målningen ska vara ett skäl till att driva upp priserna.
Att måla över målningen, som med sin kultstatus säkert hade ökat coolhetsfaktorn rejält på lägenheterna, är ett sätt att göra precis det som målningen uppmanade till: Reclaim your city. Fast med en ganska uppgiven underton. Eller som gänget kring konstnären uttrycker det i ett statement:
”The argument of the people who are doing that is that Berlin is not the same anymore, that the real estate company will just use the artwork to sell apartments more expensive, that a new statement needs to be made… In a way, they are doing exactly what the artwork says: “reclaim your city”.
But their way of “reclaiming” Berlin is actually accepting their own loss. Accepting that they cannot win the fight. Losing the hope. Sinking the ship that is already drowning.
It’s an act of total despair, pessimistic at its core, devoid of any faith, belief and hope….”
Samtidigt är det ju det som är själva grejen med gatukonst – att den är temporär. Och visst kan man förstå att många vill bygga bostäder på en tom plats mitt i ett populärt område. Jag tänker att det enda vettiga är att försöka hitta någon slags balans i det hela. Där staden får utvecklas och växa utan att själen går förlorad. Jag vet inte, kanske är det omöjligt.
Tråkigt är det hur som helst och jag kommer att sakna målningen. Jag och många, många fler. Här låg den förresten, vid Cuvrystrasse i Kreuzberg.
Hur känner ni kring att målningen är borta? Vad tycker ni om hur Berlin utvecklas just nu? Kommer Berlin att vara en spännande stad om tio år?
Nya alster på Niederbarnimstrasse, Friedrichshain, Berlin.
Nä, hörrni. Nu ska jag bada i havet, kolla på delfiner, jaga ungar på kritvita stränder, shoppa på souken och öva simtag med min femåring ett tag. Semester i Oman väntar. Vi hörs!
Ett säkert vårtecken för mig nuförtiden är att det börjar droppa in mejl från läsare som tänkte komma hit över påskhelgen. Många frågar efter mina bästa tips just nu och om det finns något särskilt att göra, med tanke på att det är en storhelg. Lika bra att göra ett blogginlägg av mina svar. I give you:
DER BERLINER PÅSKPLAN Á LA JOHANNA PAUES!
Skärtorsdagen
Eftersom många av er säkert landar någon gång under sen eftermiddag med kurrande magar är mitt förslag att ni, så fort ni lämnat väskorna på hotellet, beger er till Neukölln och Markthalle Neun. Här pågår nämligen Street Food Thursday mellan 17-22. Ät mat från hela världen och mingla med foodies från hela Berlin. (Om inget på marknaden skulle falla er i smaken, vilket är högst osannolikt, så kan gå över gatan till Long March Canteen. Det kan vara svårt att få bord om man inte bokat, men är värt ett försök. Riktigt god kinamat).
Long March Canteen.
Långfredagen
Eftersom det är stängt som graven i alla butiker i Berlin under Kar Freitag är det lika bra att ägna dagen åt att dricka kaffe/öl/schnapps på sköna ställen. Om vädret är fint är mitt förslag att ni beger er till Prinzessinnengarten i Kreuzberg och kaféet där. Prinzessinnengarten är ett projekt för urban odling – en jättestor trädgård mitt i stan helt enkelt! Ett perfekt ställe för att locka fram vårkänslorna, samtidigt som ni är mitt i storstadspulsen.
Påskafton
Nu skiter vi i påsk ett tag. Hade ni velat fira helgen all the way och enligt traditionerna hade ni ju knappast bokat en resa till Berlin, eller hur? På påskafton är butikerna öppna igen och det kan ni fira med att shoppa lite i Hackescher Markt och besöka gallerierna längs med Auguststrasse. Missa inte att fika på Barcomis och bläddra i fina böcker på Gestalten (båda ställena ligger på samma bakgård).
Och när ni ändå är i krokarna – har ni inte varit i tv-tornet förut så tycker jag absolut att ni ska boka ett bord för eftermiddagsfika i restaurangen högst upp i kulan. Men gör det NU, det kommer snart att vara helt uppbokat under påskhelgen. Att åka upp i stans högsta byggnad kan verka klyschigt, men tro mig – det är häftigt att blicka ut över Berlin från 207 meter. Att boka bord är dessutom en bra sätt att komma upp utan att behöva stå i kö i flera timmar.
Värt ett besök. Om man bokar bok.
När jag är ute och reser vill jag gärna lära mig något om sederna på det nya stället. Här i Berlin skulle en sådan sak kunna vara att se på en påskeld. I Tyskland firas nämligen våren med eld under påskhelgen – Valborg skits det fullständigt i. Är ni sugna på party kan ni slå två flugor i en smäll genom att åka till Kulturbrauerei där det redan på långfredagen kommer att finns både klubb och brasa. Annars föreslår jag att ni åker till Britzer Garten i Neukölln på självaste påskafton. Festligheterna börjar klockan 18.
Påskdagen
Söndag är Mauerparkdag! Är vädret fint lär det vara riktigt halabaloo där under påskhelgen, massor av livemusik, märkliga karaktärer, mat och konst. Och så själva loppisen förstås! Är det inte vackert väder tycker jag att ni ska satsa på loppisen vid Boxhagener Platz i Friedrichshain istället, och sedan gå och fika på något av alla kaféerna däromkring. Mitt favoritställe heter Silo och har förbenat gott kaffe.
Får ni spring i benen efter kaffet så kanske en promenad till Alexanderplatz längs med East Side Gallery, som ligger alldeles i närheten, kan vara något?
Annandag påsk
Ingen Berlinresa utan en rejäl Berlinfrukost. Det finns en triljard restauranger i Berlin som serverar frukosttallrikar som kommer att göra er så mätta att ni slipper köpa de äckliga mackorna på planet hem. Några av mina frukostfavoriter är Gagarin i Prenzlauer Berg, Datscha i Friedrichshain och Anna Blume i Prenzlauer Berg (obs! Här är det bäst att boka bord i förväg).
Och så lite praktiskt: Affärerna i Berlin är öppna på skärtorsdagen och påskafton (begränsade öppettider dock), men stängda under långfredagen, påskdagen och annandag påsk. Och då snackar vi även de flesta matbutikerna, kan vara bra att veta.
I går gjorde jag en så otroligt kul och intressant grej. Jag följde med Caro Eickhoff på en av hennes guidade street art-turer. Hon tillhör inte något stort guideföretag, utan gör det helt för egen maskin. En kompis till mig hade rekommenderat hennes turer och sagt att jag bara måste, måste kontakta henne.
Kompisen hade verkligen rätt. Caro, som inte är någon gatukonstnär själv men som är väl förankrad i street art-scenen här i Berlin på andra sätt, delade med sig av sin energi, kunskap och entusiasm på ett så himla fint sätt. Vi lärde oss massor och ju mer hon fick mig att upptäcka och förstå, desto kärare blev jag i Berlin. Jag älskar verkligen att den här stan är så visuell, att konsten verkligen lever i, nästan bokstavligen, vartenda gatuhörn. Redan nu planerar jag att boka Caro för en tur här i Friedrichshain – förstå vad roligt att veta mer om all gatukonst jag ser varje dag!
Caro guidar både på tyska och engelska och bokar gör du genom att maila henne. Max tre personer måste man vara för att turen ska bli av och det kostar 10 euro per skalle.
Det här en yogi, gjord av Josef Foos. Han är en yogalärare i femtioårsåldern som bestämt sig för att sprida sitt yogabudskap även genom de här små gubbarna. Just den här styrketränar, men oftast gör de yoga. Ibland är det gjorda av korkar och ibland är de uppklistrade på väggen som den här. Josef uppmuntrar förresten fler att hänga på hans initiativ och göra egna yogisar.
Här har ni en korkyogi.
Den här lille personen var det enda som fick vara kvar när väggen verket sitter på målades om.
Titta på stoppskylten. Ser ni gubben som hamnat under plankan? Förresten, det här är också intressant, konsten på huset bakom är ett beställningsverk – något som blir allt vanligare här bland husägare. Eftersom det finns en oskriven regel bland gatukonstnärer att inte måla över varandras konstverk kan det, om man inte vill ha taggar och graffiti på sitt hus, vara smart att låta en konstnär måla fasaden. Det gjorde faktiskt ägarna till huset jag bodde i förut. Vi hade en fantastisk målning som gick över halva huset och slapp förmodligen allt för mycket ogenomtänkt och trist klotter på så sätt. Dubbelbra!
Det togs många foton under turen.
Det har fallit bort ett F och ska egentligen stå Frau Freidl. Frau Freidl, fick vi veta, är en tant som bor i huset som bokstäverna sitter på. Tydligen brukar hon sitta vid ingången och blicka ut över Herrmannplatz. En gång kom Frau Freidl precis när Caro stod och berättade om henne – hon blev jätteglad, sken som en sol och utropade ”det är MIG du pratar om! Det är jag som är Frau Freidl!”
Ett politiskt statement. Flera streetart-artister har gått ihop, förmodligen som en kommentar till hur området gentrifieras och förändras. 1UP, alltså andra från vänster, syns förresten på väldigt många ställen här i Berlin. Ofta gör de enormt stora målningar som är extremt svåra att få bort. Till polisens förtret förstås. 1UP står för One United Power, här kan ni se en dokumentär om dem.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.
Det togs många foton under turen.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.