När det har varit vinter i evigheters evigheter och solen äntligen tittar fram, då är det helt okej att ta en så kallad inspirationsdag utomhus istället för att sitta framför datorn. Det har min chef (läs jag) bestämt – och eftersom jag är en sån där duktig typ, gör jag självklart som hon säger utan att blinka.

I går förmiddag blev det till exempel en långpromenad över Modersohnbrücke, till Treptower Park. Titta vilken fin utsikt jag hade! De tre bråkande/kramande gubbarna heter förresten Molecule Man och är ett konstverk som ska symbolisera knutpunkten mellan de tre stadsdelarna Friedrichshain, Alt Treptow och Kreuzberg. Statyn reser sig trettio meter över vattnet.

Och såhär såg jag ut. Väldigt kisigt och härligt väder.

Framme! Treptower Park påminner mig om Djurgården, fast med blick över de nybyggda husen på Stora och Lilla Essingen i Stockholm. Och kanske minus alla powerwalkande unga kvinnor. Här joggas det mest, powerwalkingtrenden verkar inte riktigt ha hittat hit.

Lite samma stil, va? Snackar alltså om de vita husen.

Snart sitter vi på gräset här, grillar och har det härligt.

Och så promenadens höjdpunkt, Sowjetische Ehrenmahl. Så jäkla pampigt och överdådigt och… ja, väldigt rejält, helt enkelt. Monumentet uppfördes mellan 1946 och 1948 och är dels en kyrkogård för 5000 sovjetiska soldater, dels ett minnesmärke över de cirka 80 000 soldater som dödades under Andra världskriget i kampen om Berlin . 40 000 kubikmeter granit användes till monumentet – svensk (och norsk) granit som, ironiskt nog, Hitler hade köpt för byggnationen av Germania.

Det är helt enkelt ett mäktigt ställe. Vackert och allvarstyngt. Tänk bara, så många liv som inte fick levas. På grund av det förbannade kriget.

Den här gången hade jag bara min kassa mobil att fotografera med, ni ska få bättre bilder som gör stället lite mer rättvisa längre fram.

Sedan hem igen, kryssandes mellan vårblommorna.

Så. Redo för skärmen igen!

Det snackas rätt mycket skit om Prenzlauer Berg nuförtiden. Att det har blivit snobbigt, dyrt och drygt och alldeles för fullt av snygga barnfamiljer som är så rätt att man får ångest. Mammor som ser ut som modeller, inte en snorfläck så långt ögat kan se och barn som gräver med märkesspadar på lekplatserna.

Men alltså, jag gillar Prenzlauer Berg. Jag tycker att det är så himla fint kring Kollwitzplatz och jag älskar att det fullkomligt kryllar av härliga kaféer och butiker fyllda med vill-ha-prylar. I början, när vi precis hade flyttat till Berlin, bodde de flesta av våra vänner här och jag hängde i Kollwitzkrokarna nästan jämt. Och hade det så jäkla bra.

Visst, jag skulle inte vilja byta ut Friedrichshains sköna blandning av folk och stil, men att göra som jag gjorde i dag – att ta en promenad genom Volkspark Friedrichshain, via Hufelandstrasse och upp till hjärtat av Prenzlauer Berg – gör mig alltid glad och inspirerad (det är ju inte för inte som alla barnfamiljer flyttat dit) och jag brukar alltid rekommendera förstagångsbesökare  i Berlin att ge området en chans.

Förresten, om ni går längs med Hufelandstrasse – missa inte att ta en frukt- och grönsaksdrink på Fruchtbar. Jag gav mig själv en ”Powerdrink”, med selleri, äpple, kiwi och päron, när jag gick förbi i dag. Så jäkla god. Det är också en bra fylla-på-energi-grej! Apropå mitt förra inlägg, alltså.

Det har varit några riktigt tunga och grå veckor här. Åtminstone vädermässigt. Men i går tittade äntligen solen fram igen och hela Berlin började le. Tills vi kände hur satans kallt det var ute och leendet blev till ett stelt grin. Brr.

Men jag trotsade kylan och gick på ändå. Det är så man överlever vintern, har jag hört. Sol och motion, jawohl!

Här är några bilder tagna med telefonen från promenaden mellan Friedrichshain till Pannierstrasse i Neukölln. Det är en av mina favoritsträckor med både vackra fasader, tjusig graffiti och gatukonst, roliga butiker, härliga kaféer och till och med en gnutta natur längs vägen. Och så är det bara rakt fram, vilket är praktiskt för disträa typer (är det vanligt att gå förbi sin egen ytterdörr cirka tre gånger i veckan för att man tänker på annat förresten? Undrar åt en kompis).

Det var en snabb promenad, kan tilläggas. Som sagt. Kallt.