Jag har oändligt mycket kvar att upptäcka i Berlin. Oändligt. Stan är så absurt stor att åtta år som Berlin-tipsare inte räcker på långa vägar. Men är det någon stadsdel jag verkligen kan utan och innan så är det Friedrichshain.

Och vet ni, jag älskar Friedrichshain. Alltså verkligen. Här har ni en lista på varför.

1. Den mysiga atmosfären. Överallt (förutom längs med traffikerade Frankfurter Allee)

2. Marknaderna – Den på RAW eller de på Boxi. Och så alla pop up-marknader nere vid Neuer Heimat. Visst, det finns jättefina marknader även på andra ställen i Berllin, men det är sällan de känns så familjära och har så trevlig stämning som i Friedrichshain.

3. Den ruffa och så typiska Berlin-känslan. Det är inte så jäkla prydligt. Och alla vet ju att prydligt är boooring.

4. Partykänslan. Häng en stund på Warschauer strasse och du kommer antingen känna dig aspepp – eller supergammal. Det är musik, det är dans, det är partaj (och rätt knarkigt, beware). (Obs att jag BARA var på glatt humör när bilden togs. Lovar.)

5. Familjeidyllskänslan. Gå till Boxi en fredagseftermiddag och ni fattar jag vad menar.

6. De vackra fasaderna.

7. De klottriga fasaderna.

8. Riktigt schyssta hotell. Supermiljövänliga Almodovár och hippa Michelberger till exempel.

9. Helt grym shopping. Gå längs med Kopernikusstrasse bara, och runt Boxi. Hittade bland  annat den nya lilla barnbutiker Plaisir sist jag var där. Dör på collegetröjorna ovan. Hipster mini!

Det enda stadsdelen fortfarande inte kan stoltsera med är ett stort utbud av schyssta restauranger, men det kommer snabbt nu. (Jag kommer att tipsa om några av de nya godbitarna här framöver.)

Så! Iväg med er nu! Mot Friedrichshain!

Läs mer!
Min guide till 10 unika och riktigt bra restauranger i Berlin

Hon reser runt i världen – med surdeg i bagaget. Om Berlin-baserade Malin Elmlid från superinspirerande projektet The bread Exchange.

Den kompletta resguiden till Berlin.  Allt du behöver för en skön weekend i stan.

Jag har varit ute och åkt S-bahn i dag. Det händer då och då, såklart, men inte alls så ofta som man kan tro. Det beror framför allt på att jag jobbar hemifrån men också mycket på att Berlin är så jäkla stort och stadsdelarna i sig fungerar som egna små städer. Jag har allt jag behöver i Friedrichahain och åker bara till exempelvis Schöneberg när jag antingen ska träffa någon eller göra något speciellt som finns där. Ett happening, en utställning, en restaurang etc.

Vad jag vill säga med det här är att jag, trots att jag bor i en av Europas mest pulserande och största städer, lever ett slags småstadsliv. Där vi ofta känner de vi går förbi på gatan, de som driver de små butikerna häromkring eller möter i parken (vi hade förresten en liten spontanfest häromkvällen där både grannar och butiksägare i närheten dök upp. Blev helt lycklig av det!).

En bra kombo, tycker jag. Att bo i en metropol med allt vad det innebär och samtidigt ha en vardag som puttrar på som i värsta småstadsidyllen.

Berlin är stort och för den som inte varit här tidigare är det verkligen inte lätt att veta vilken stadsdel som är bäst att bo i. Det här handlar ju förstås om vilket Berlin du är ute efter –  din upplevelse av stan kommer att bli väldigt olika beroende på vilka områden du väljer att röra dig i. Jag har gjort en guide!

Om du vill bo i det Berlin som är jag så kär i –  kullerstensgatorna, de gamla vackra husen, det brokiga, livliga, flummiga: Bo i Prenzlauer Berg, Friedrichshain, Neukölln, Mitte eller Kreuzberg.

Längtar du efter att bo mitt bland de stora, klassiska sevärdheterna som Gedächtniskirche, KaDeWe, Berliner Zoo och fika på de tyska toppolitikernas favoriter, som t ex Cafe Einstein: Bo i Charlottenburg eller Schöneberg.

Vill du känna den internationella pulsen, gärna i närheten av partygator: Bo i Kreuzberg eller Neukölln.

Vill du umgås med Berlins hippa kulturelit och ha stort utbud av gallerier, shopping och bra restauranger runt knuten: Bo i Mitte.

Vill du hänga med Berlins hipsters och mest ägna er åt det senaste och coolaste: Bo i Neukölln.

Vill du uppleva Berlin nattetid, på klubbar och ruffiga queerbarer:  Bo i Friedrichshain.

Vill du bo i ett barnvänligt område, med lekparker och barnkaféer i vartenda gathörn: Bo i Friedrichshain eller Prenzlauer Berg.

Så, bara att att boka!

Nä hörrni, nu börjar jag att längta hem till Berlin. Till Boxi och marknaden där om lördagarna. Till gräsmattedagar i Treptower Park, till shishadoften längs med Simon-Dach-Strasse, till de färgglada fasaderna. Till klottret och alla oputsade ytor. Kullerstenarna – trots att de får min cykel att skaka sönder. Till det livliga, oförutsägbara, till folklivet, festerna och den där atmosfären som får mig att känna att ingenting är omöjligt. Att livet är en lek.

Kort sagt. Till våren i Berlin.

Och inte blir det bättre av att jag tittar på den här filmen. Som alltså utspelar sig precis i mina hoods i Friedrichshain. Visst har vi det fint?

Det har varit några riktigt tunga och grå veckor här. Åtminstone vädermässigt. Men i går tittade äntligen solen fram igen och hela Berlin började le. Tills vi kände hur satans kallt det var ute och leendet blev till ett stelt grin. Brr.

Men jag trotsade kylan och gick på ändå. Det är så man överlever vintern, har jag hört. Sol och motion, jawohl!

Här är några bilder tagna med telefonen från promenaden mellan Friedrichshain till Pannierstrasse i Neukölln. Det är en av mina favoritsträckor med både vackra fasader, tjusig graffiti och gatukonst, roliga butiker, härliga kaféer och till och med en gnutta natur längs vägen. Och så är det bara rakt fram, vilket är praktiskt för disträa typer (är det vanligt att gå förbi sin egen ytterdörr cirka tre gånger i veckan för att man tänker på annat förresten? Undrar åt en kompis).

Det var en snabb promenad, kan tilläggas. Som sagt. Kallt.

Jag har sedan jag flyttade till Berlin för fem år sedan bara bott i Friedrichshain. Det var en slump att vi hamnade här – vi tittade faktiskt mest på lägenheter i Prenzlauer Berg eftersom många av våra vänner bodde där – men läggan vi föll förr låg i Friedrichshain, så här fick det bli.

Och vad jag är glad för det! Jag älskar den här stadsdelen. Den är så levande, i ständig utveckling. Ruffig på ett alldeles förtrollande fint sätt. Berlinromantik när den är som bäst. Jag älskar det opolerade, de gamla husen, de nya husen (kontrasterna!), kullerstenarna, träden längs med gatorna. Men mest av allt älskar jag blandningen av folk. Studenter, barnfamiljer, punkare, partykids, konstnärer och musiker i ett enda stort mischmasch.

Såhär års är ju Friedrichshain verkligen inte i sitt esse, det är ju trots allt november, men jag tänkte ändå att ni skulle få följa med mig på en liten promenad runt i stadsdelens hjärta. Så får ni kanske i alla fall en känsla av vad jag ser om dagarna. Det här var en vardagspromenad, under helgerna ser det lite annorlunda ut. Mer folk, marknader, gatumusikanter. Men det får bli ett annat inlägg.

Först och främst: Det affischeras väldigt mycket i den här stadsdelen. Och att ta bort gamla affischer är det ingen som bryr sig om så lyktstolparna är väldigt tjocka.

Det här är Simon-Dach-Strasse, Friedrichshains mesta partygata. Här festas det vilt sommar som vinter, fast mest på sommaren förstås. Då är det nästan lite festivalstämning längs med gatan. Till urinvånarnas förtret. ”Verdammte touris”, jäkla turister, muttrar de. Förutom barer finns det cirka en miljon kaféer på den här gatan också (och de runt omkring).

Nä. Inte så värst. Mer singer-songwriter sådär.

Det här är Boxi, Boxhagener Platz. Eller ja, ena sidan av den. Boxi är med sin gräsplätt och lekplats Friedrichshains hjärta, vårt utomhusvardagsrum. Här träffas vi för att köpa grönsaker på lördagarna och gå på loppis på söndagarna. På somrarna leker barnen i parken, eller plaskar vid sprutmojängerna om det är varmt. Och punkarna och partykidsen hänger på gräset. Och dricker öl förstås. Alltid öl.

Nu är vi vid ett av mina favoritställen i hela Berlin, på RAW-gelände. Det var en gång ett ställe där tåg lagades, men nu är det mest ruiner kvar. Som det vuxit fram klubbar i, och barer, och gallerier. Och en skatehall, och ett klätterställe. Och massor, massor av häftigt streetart.

Som den här till exempel. Kleiner Michael.

Eller den här. Åh, den är så fin, tycker jag.

Innanför de här dörrarna, på Badehaus Szimpla, har jag dansat mig svettig, fixat MYCKET låga limbopinnar och skrattat mig genom natten. Där brukar det vara kul konserter (som urartar till danspartyn ganska snabbt) och jag kan verkligen rekommendera att kolla in programmet om du är på väg hit och sugen på fest (blandade åldrar där. Det går lika bra att komma dit som sextioåring som tjugoåring).

Nu är vi på Revalerstrasse och vid den gulliga lilla klädaffären Ruth tut gut. Stället har ingen dörr, du får klättra in genom fönstret.

Det här är ett viktigt hörn. Intimeshörnet. En riktigt institution i Friedrichshains kulturliv! Intimes är en bar och en restaurang (obs! De har jättebra frukostar. Tips, tips!) och en supercharmig liten bio.

Ni får en närbild på Intimes också.

Stay tuned för promenader i andra stadsdelar!