Så har vi kommit fram till lördagen i min helgberättelse. Eftersom vi var en aning trötta efter fredagens supper club-äventyr hängde vi mest på ekomarknaden vid Boxi under dagen. Den är ändå ett säkert kort. Alltid trevligt där, alltid god mat.

Kvällen kickades igång med varieté på den pyttelilla och urgamla scenen Scheinbar. Det var open stage och just den här kvällen var det mest komiker som hade anmält sig för att stå på scenen. Och alltså skämta på tyska. För min svenska kompisar. Som inte pratar ett ord deutsch. Jahapp.

Det blev ju en himla bra övning i direktöversättning för mig, kan man säga. Men eftersom många sjöng och dansade i sina nummer också var det ändå alles gut. Dessutom var själva teatern verkligen en upplevelse – Scheinbar är ungefär lika stor som en garderob så det blir minst sagt intimt. Vänder man sig åt ena hållet står man med halva kroppen mot en bar, sätter man sig rakt ner hamnar man på en av fyrtiofem sittplatserna, tar man ett kliv fram står man plötsligt på scenen. Okej, lite överdrivet, men för att vara en teater är det verkligen minimini.

Kuriosa: Scheinbar är Berlins äldsta varietéscen. Det var faktiskt här varietén som konstform återupplivades på åttiotalet, för att sedan bli superstor och den typiska scenunderhållningen i Tyskland (missa för bövelen inte att gå på varieté när ni är här! Ska skriva mer om det någon gång framöver).

Efteråt åkte vi till Mitte och det klassiska stället Clärchens ballhaus. Mein Gott, vilket härligt ställe det är! Under vardagskvällar dansas det mest pardanser där, tango, cha cha och swing och sånt, men under helgerna går det bra att dansa precis hur man vill.

En flugbeklädd man i, vad jag skulle tippa, övre sjuttioårsåldern hälsade oss välkomna och på dansgolvet rörde sig allt från tjugoåriga hipsters och 35-åriga småbarnsföräldrar till slipsmän, glittriga män, glittriga kvinnor, pensionärsgäng och sobra fashionistas. Huller om buller! Från högtalarna strömmade i princip alla de största hitsen sedan femtio år tillbaka.

Herregud vad vi dansade.
Och herregud vad trött jag var i söndags. Inte ens julmusten som jag köpte på Svenska kyrkans julmarknad lyckades pigga upp mig.