Ah! Glamouren! Det ÄR kul att gå på galapremiärer, det vet jag nu efter visningen av nya Cirkelfilmen. Fotoblixtarna! Alla stjärnor med läskigt utspänd hud i ansiktet! Och ja, filmen var sehr, sehr gut (och det skulle jag tycka även jag inte var partisk i frågan, vilket jag i allra högsta grad är. Äsch, lita på mig bara, filmen är grym – se den! Här kan ni förresten läsa en recension).

Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva om i dag. Vi har ju varit i Tjeckien! Det var fantastiskt. Intensivt, men väldigt kul. Och snöigt. Väldigt snöigt.

Vi bodde i Harrachov. Det var en liten ort full av hus som såg ut att de var gjorda av pepparkaka. Gulligt dekorerade, med istappar som hängde från taken. Själva skidåkningen var fin, men inte särskilt varierande – systemet är verkligen inte så stort. Men det räckte gott och väl för oss tre familjer med barn i lära-sig-åka-ålder.

Och för barnen var det verkligen toppen, med stora och helt barnanpassade områden med flera barnliftar och knattebackar – och med pulkabackar i direkt anslutning så att småsyskonen hade skoj medan de stora plogade sig neråt i högre och högre hastigheter.

Men det bästa av allt var nog ändå att det var så billigt. Jämfört med svenska fjällen, och ännu mer alperna, var både skidåkningen och maten verkligen prisvärd. När liftkortet bara kostade 20 euro per dag gjorde det liksom inte så mycket att det på grund av trötta barn eller tusen viljor som inte gick ihop bara blev två åk någon dag. Eller att vår stora kille ibland skippade eftermiddagspasset i skidskolan för att han helt enkelt inte orkade mer efter morgonpasset.

För hyra av utrustning till tre personer, skidskola för ett barn i fyra dagar och liftkort för två vuxna i lika många dagar betalade vi ungefär 3000 kronor. Lika mycket betalade vi för boendet (som hade ett klätterlekrum precis vid restaurangen – med den underbara effekten att vi vuxna kunde prata ostört i flera timmar varje kväll medan ungarna hade superkul).

Så alltså, skidåkning i Tjeckien är ett mycket prisvärt och bra alternativ för oss med småbarn. Visst, befinner man sig i Sverige blir det väl en annan femma med resan ner också – men jag undrar om det inte skulle löna sig ändå? I alla fall om man gillar öl och schnitzel. Dessutom finns det ju större anläggningar i landet där skidåkningen blir ännu mer prisvärd än den var i Harrachov.

Oxveckorna tar kål på mig. Mon dieu, vad trött jag är på att sitta framför datorn, tvinga overaller på trotsiga barn som avskyr ytterkläder och allt släpande på samma typer genom snöblandat regn när de vägrar att gå själva.

Vilken himla tur att det är SPORTLOV den här veckan! Visserligen bara fyra dagar för oss med start från och med onsdag, men ändå. Ett avbrott.

Vad vi ska göra? Det alla skidsugna berlinare gör så här års förstås. Vi åker till Tjeckien, till skidorten Harrachov närmare bestämt. Tre timmar från Berlin med bil.

Jag är grymt pepp. Hoppas att det är tillräckligt med snö bara. I värsta fall får vi hänga på hotellets spa – de har en egen saltgrotta. Hur flott låter inte det?

Och just det, hela långhelgen kommer att kosta oss ungefär en tredjedel av vad vi skulle betalat i Alperna. Det är ju inte helt fel. Särskilt när en i familjen inte stått på ett par skidor sedan hen var arton, en ska få pröva att åka skidor för första gången i sitt liv och en bara är två år gammal och motoriskt mer på på pulkastadiet än redo för skidor. Känns som att en alpresa skulle vara rätt mycket waste of money och typ… alper för oss, va?

Helgen blev… varm. Väldigt varm.  Och värre ska det tydligen bli –  uppåt 35 grader i veckan.

Men vi tog oss till Volkspark Potsdam i alla fall. Och riddarna där. De stackars, stackars riddarna i sina tunga och, med största sannolikhet, extremt varma utrustningar. Och så ska de fäktas och grejer på det – de måste verkligen älska sin riddarhobby, tänkte jag när vi tittade på hur de kämpade. Med svetten i ögonen och drickpauser var tredje minut. Men sonen blev nöjd och har lekt nobel svärdsman sedan dess.

Efter riddarspelen tvingade jag med sällskapet till Sanssouci och slottsparken där. Vi var väl i varmaste och svimfärdigaste laget, men hallå liksom – man kan inte ha åkt till Potsdam utan att ha sett slottet! Och japp, det var lika fint som vanligt där. Bara lite varmare dårå.

I dag har jag och barnen hängt med några vänner i Gärten der Welt i Marzahn. Det är en helt fantastiskt park med dels massor av härliga gräsmattor och lummiga gömställen (med solstolar och trädgårdsstolar utplacerade överallt), dels ett gäng trädgårdar inspirerade av andra delar av världen.

Och så finns det, icke att förglömma, en riktigt labyrint som sonen absolut ville gå i. Det fick han, men när vi väl tagit oss till mitten hojtade jag på labyrintvakten som fick komma och släppa ut oss via fuskvägen. Någonstans började det inte kännas helt jättebra att gå runt i en labyrint med två små barn i över 30-gradig värme och ingen skugga. Vakten höll med.

Lite bra info: Till Potsdam tar det knappt 40 minuter från Alexanderplatz. Inträdet till Gärten der Welt är 4 euro.

Och ett tips du kommer att älska mig för: Ta ett foto av labyrintkartan innan du går in.