För ett par år sedan skulle jag göra snittar till ett kalas, och var helt slut på idéer. Okej, inte riktigt, jag hade en:

Jag stack till affären, köpte 5 paket smördegsplattor och en jädra massa fetaost. Jag tinade plattorna och kavlade ut dem, skivade upp fetan och la bitarna i mitten av smördegsplattorna. Och så virade jag ihop dem till långa rullar. Lite penslat ägg ovanpå, in i ugnen 20 minuter, 200 grader. Rullarna fick sedan svalna något innan jag skar upp dem i portionsbitar som på bilden. Och som tillbehör gjorde jag en spansk/kanarisk mojo-sås (som egentligen är en fisksås). Det blev supergott, och det var superenkelt att göra dem och det gick supersnabbt att göra dem.

Gillar man inte feta kan man stoppa i oliver, soltorkade tomater eller något annat med lite bett och syra i. Det blir också supergott, jag superlovar.

Å andra sidan gjorde jag i min ungdom (jag var nog 25 år) ett annat experiment med smördeg.

Jag hade upptäckt ”Dorotys kassler”, en rätt där man varvar kassler med vitlöksost, persilja och creme fraiche med ett täcke av smördeg ovanpå. Enormt gott. Och eftersom det var så gott tänkte jag att det kanske skulle funka också med en annan sorts kött – falukorv.

Så jag varvade skivad falukorv med senap och lökringar och packade in det i smördeg. Men det blev inte alls enormt gott. Det blev riktigt snuskigt. Falukorven koktes sönder och samman i ugnen och kom ut som sladdrig fläskkorv. ”Johans falukorv” förpassades genast till soptunnan.