Man kan ju tänka sig att jag skulle föregå med gott exempel. Med fri tillgång till alla nya trender, alla nya kokböcker, pressinbjudningar till fint folk och allt det där. Men på (minst) ett område är jag långt efter alla. Surdegsområdet. Där håller jag fortfarande på att laborera med limporna.

Jag fick en surdeg av Kakan för några veckor sedan och den har gett mig 4-5 härliga limpor, men under veckan i Idre gick den i graven, det var bara en blaskig sörja kvar i plastbunken. Och jag kommer aldrig att bli så nördig och inbiten att jag lämnar in min surdeg på surdegshotell (smaka på det ordet!) medan jag är borta. Så det är bara att börja om från början igen:

Som tur väl är har jag Helène Johanssons bok som hjälp. Hon är bättre än vilken hotellmanager som helst.