Till rungande applåder, efter att ha blivit presenterad som ”the one and only” dök så Jamie Oliver upp. Som samarbetspartner till Scandic, ja tvärtom är kanske rättare sagt, var han i Sverige för att sätta menyer och sitt signum för en hel drös Scandickrogar över norra Europa.

Efter att tillsammans med VD:n ha lagat mat inför storpublik var vi ett litet exklusivt gäng journalister som fick en pratstund med honom i ett rum. Coolt, kan tyckas, men det var ingen höjdare. Vi var 7-8 reportrar som fick slunga ut våra frågor, inte prata i munnen på varandra och försöka se intresserade ut av Jamies svar. Och varför skulle vi inte vara det? Jo, eftersom reportrarna kom från vitt skilda medier från fyra olika länder var det helt omöjligt att hålla en röd tråd. Killen från Mama ville såklart höra hur Jamie har tid att umgås med sina barn (okej, inte min likör), norrmannen och dansken var uppenbarligen väldigt intresserade av Jamies affärer (gäsp, men jag tipsade Nöjet om en grej Jamie sa) och själv var jag fokuserad på att få veta mer om hur han blandar smaker och vad han, som rest jorden runt flera vänder, har att hämta i det skandinaviska köket (jag fattar fortfarande inte vad hans diplomatiska tunga krumelurade till). Vad tjejen från Expressen var ute efter vet jag inte, men hon fick i alla fall inget vettigt svar på ”vilken är din svenska favoriträtt?”.

Det är alltså Jamie O i mitten och inte jag varken till höger eller vänster om honom.