Calvados med tonic, det trodde jag inte för ett ögonblick skulle vara särskilt gott. Och att dessutom vanhedra något så väldans gott och elegant som Calvados med tonic (eller annat) fick jag inte ihop. Helgerån, rent utav.

Men, men, i helgen fick jag möjlighet att prova det som skulle vara ”en utmanare till GT” och det var faktiskt inte så dumt alls. Att blandningen kommer att konkurrera ut GT, som i min mening är den enda kombination jag känner till där äckligt (gin) plus äckligt (tonic) är lika med gott, tror jag inte för ett ögonblick, men den var rejält frisk och fräsch i smaken. Perfekt som en hygglig fördrink. Och när flaskan väl var öppnade provade jag (egentligen var det en kompis som blandade) något som döpts till Jack Rose (med flaskan om ett litet recepthäfte på drinkar med Calvados) och där har vi något som rockade min värld:

Calvados och några pressade limeklyftor ihop med en skvätt Angostura bitter, is i mängder och ginger ale – fruktansvärt gott.