Fan, alla tjatar om hur vacker hösten är. Hur vackert det är med alla gula, röda och orangea löven är, men allt jag ser är död. Allt är döende, det gula och röda är lövens krampande kamp för att få hänga med några dagar till, men snart ligger de söndertrampade på marken bland all annan bråte. Usch! Nu är det dystertiden som väntar, och med mig in i den tar jag med mig bilden av dagens lunch, ute i det fria under en rättså gassande sol.

Tur att det snart är jul, när dystertiden får på nöten big time.