En veckas skidåkning i dalmasarnas Idre satte fart på…, well, det var gott om frisk luft kan man säga. Själva skidåkandet gick strålande (beroende på vem som frågar och vem som tittar) och finalen i fredags kryddades av att det också var Lilla hjärtats födelsedag (hon fyller egentligen år den 29:e februari, men tjuvstartar alltid tre år av fyra) och flott som jag är bjöd jag på krogbesök (efter att hela veckan ha tragglat med mackor i backen och för-lagade middagar, mycket färs blev det). Ironiskt nog hette restaurangen:

Ironiskt? Ja, för trots att vi hade fönsterbord på restaurangen som i sin tur ligger högst upp i hela Idres skidsystem såg vi inte ett jota utanför fönstret. För att förstå vad jag menar kommer här en bild från en lifttur tidigare samma dag (och så såg det ut alla dagar för att vara exakt) och då var det ändå god sikt jämförelsevis.

Hannis försvinner nästan i dimman framför mig på väg upp, och då är det ändå ännu en lift upp till ”utsikten”. Tänk filmjölk.

Men jädrar i min kyrka vad god maten var! Tänk genast bort filmjölk!

Temat för kvällen var ”Viltafton” och till förrätt bjöds det tartar på röding, dillmajonnäs, jordärtskockspuré och med en skiva syrad palsternacka. Det var precis lika gott (kanske godare) som det låter.

Direkt efter det kom varmrätten: renstek på innanlår, puré på potatis, puré på morot, en liten rödvinssky och en rostad jordärtskocka. Rejält mycket godare än som det ser ut på den här gulsotade bilden:

Som kronan på verket kom desserten: äppelsorbet med inkokt äpple, vit chockladmousse, lingonsirap och chokladsmulor. I say no more.

För en storstadsbo var det dessutom riktigt kul att åka skoter upp till krogen (det finns ju inga vägar dit när liftarna har stängt, inte när de har öppet heller för den delen) över pisterna vi dagtid åkte ner för.

Men med bara minnet kvar av lyxmiddagen på fjället vände vi hem till Stockholm igen dagen efter. Och precis som i fjol passade vi på att stanna för lunch i Älvdalen, på pizzerian med de fantasifulla pizzorna. I år fick det bli en med kebab, sallad och ”specialkryddan” pommes. Inte lika gott som Utsiktens gourmetmiddag, men, well, den här gick ner den också: