Nej, jag kommer inte framåt. Blicken är fortfarande vänd bakåt. Alltså, resterna av semestern är som ett ankare som vägrar låta sig dras upp. Well, sämre ankare kan man ju ha.

Den här lilla rackaren fanns på en tallrik på krogen Es Verger, mitt på Mallorca (japp, för femtielfte gången blev det en tur till Spanien på semestern, detta trots att vi hade bestämt oss för att det skulle vara ett Spanienfritt år), på vägen upp till Castell d’Alaró. Köttbiten heter ”paletilla de cordero” och kan närmast översättas till lammskuldra. Inget konstigt med det, men det var förmodligen det godaste lammkött jag har ätit. Ett helt ben, skräddarsytt för en hungrig gringo. Förutom salt var det helt okryddat. Fan, jag blir nästan förbannad, vad gott det var.

Vi hittade till Es Verger efter ett tips från en före detta kollega till en före detta granne och båda intygade att den minst sagt knaggliga resan upp till krogen var all möda värd. Och det var den. Jag berättade för kyparen (som också var son eller möjligen sonson till ägaren, vi snackar alltså om ett familjeföretag) att en kille jag känner hade sagt att Es Verger är en de bästa restauranger han vet. Kyparen ryckte lite på axlarna:

– Nej, det tror jag inte. Men vi världens bästa restaurang för lammkött.

Bara så där. Hur självklart som helst. En sådan kille kan man ju inte annat än gilla.

Alla var dock inte förtjusta i krogens mat. Eller rättare sagt, en som sannolikt inte uppskattade maten var…

… gynnaren som pustade ut i skuggan av en bil ute på parkeringen. Är rätt säker på att gynnaren hellre skulle se att Es Verger satsade på grisfester i stället.