Ajdå, det blev en ofrivillig paus, en långpaus. Varför måste jag återkommer om.

I vilket fall – Turkiet för några veckor sedan:

Raki, Efes (turkiskt öl, en nationalklenod) och rödtjut. Vad mer kan man begära. Men jag kunde inte låta bli att köpa med en flaska raki hem, och den är orörd. Och kommer säkert att förbli så. Vissa saker ska man njuta på plats och lämna kvar där. Inte samma sak med raki i Turkiet och raki i Stockholm.

Börek däremot. Gott som fasen.

Börek kan närmast beskrivas som en smördegsrätt med fyllningar av olika slag. Den här med spenat, rejält god. Liksom det mesta av turkarnas krubb. Medelhavsmaten (särskilt i sydost) brukar alltid ha en undersmak av olivolja som går en på nerverna efter ett par dagar, men här var det bara gott. Varierat, mycket aubergine och andra grönsaksröror som fick smaka just det.

Hade jag haft Lasse Holms talang för att skriva Carbonara-Vesuvio-låtar hade jag gjort det om kebab, börek, baklava, de där för jädra goda lammfärsspetten jag glömt namnet på, köfte, satsuka…

Allt signerat den här tjommen: