Alltså, det pågår en hetsjakt. Mot oss snusare. Men alla mina argument mot att skatten vid årskiftet höjs med lite drygt 12 procent faller rätt mycket pladask eftersom jag i grund och botten inser att snus kanske inte är det bästa man kan stoppa i sig. Bättre än cigarr? Sannolikt. Bättre än att röka cig? Ja, det sägs ju det. Fast det betyder ju inte att det är bra ändå. Jag har som slav under snuset alltid insett att det är lite av en vardagslyx – som nu också kostar som en lyxvara.

Men jag är ju smålänning och letar hela tiden efter kryphål, en väg till billigare snus. Jag och Kristofer-som-inte-blir-bra-på-bild…

… åker ett par gånger om året till Åland (fast i ärlighetens namn stiger vi aldrig iland, vi turar bara fram å tebax) och köper stockavis med snus på färjan. Till nästan halva priset. Men så kom jag att tänka på ärkehjälten Bengt Sändh som i tidernas begynnelse rasade mot det allt högre snuspriset och gjorde sitt eget snus, sina egna prisar. Det kanske är framtiden. Men hur gör man? Någon som vet?

Nej, rubriken är inte titeln på nästa tyska film för vuxna. Det handlar om en norsk varning – för akvavit, som Gipspojken hittat.

”Akevitten ser så uskyldig ut der den ligger stille og gulbrun på flasken. Men åpner du korken og deretter munnen, vil den innta din kropp og forvandle ditt sinn”, skriver VG.

Ondskans armé…

… slår till mot ”den tradisjonelle julebordsesongen”.

Vadan denna varning? Tja, resonemanget går ut på att man bör dricka akvaviten med försiktighet. Annars kan man få ”vondt i knollen”, få sin hjärna skadad.

http://www.vg.no/nyheter/meninger/mat/akevitt-alarm/a/23335314/

Det är något med Mackmyra. Jag är själv inne på min andra andelstunna (den första fick jag ärva och den andra, som just nu ligger och drar till sig) trots att jag egentligen inte är något whisky-fan. Som så många andra tycker jag det är rätt kul med en svensk whisky och jag har hela tiden hoppats att de ska kunna flytta fram sina positioner på marknaden. Men fram tills för ett tag sedan (ett tag=1-3 år) tycker jag att man har mötts av sneda leenden, av den överseende varianten, när Mackmyra kommit på tal. ”Ja, ja, den är ju svensk, men…” Fast jag undrar om inte det håller på att hända något.

Mackmyra satsar stort på marknadsföringen vilket i min värld framkallar lika mycket uppmärksamhet som misstänksamhet (enligt devisen: måste man övertyga konsumenten om att man har en förträfflig vara så är det inte en förträfflig vara), men numera går det inte att blunda för att rätt mycket av ”marknadsföringen” kommer sig av att de presterar. Smaken är som baken (eller som min kusin sa: smaken är som röven – klöven) men det är inga skämttävlingar de tar hem, det är inga tramspellar som uttalar sig om Mackmyras förträfflighet och de har ju numera samlat på sig rejält många års erfarenhet. Så – jag undrar om det inte är hög tid att ta Mackmyra på allvar som en riktigt god whisky (och jag veeeet att de har fler än en variant) och inte bara som en riktigt god svensk whisky.

Att jag kom att tänka på Mackmyra just den här onsdagsmorgonen kom sig av det här:

Om nu någon till äventyrs har missat det så är det matmässa i Älvsjö i dagarna. Premiär igår och avslutning på söndag. Och gillar man mat och dryck finns det rätt mycket kul grejer att se på och testa. Inte minst en jädra massa rödtjut. Vinhandlarna står som spön i backen (dock inte Terrific wines som jag letar efter varenda gång det är mässdags, det är de som är ansvariga importörer av mitt favvobruksvin León Dormido – tempranillo och garnacha – och andra godsaker som Miguel Merino pressar fram i Briones, Rioja)

Jag fastnade vid Philips monter där det visades köksmaskiner av allehanda slag. En slags soppgörare där man blandar alla ingredienser i en termos, typ, med mixerfunktion och efter 20 minuter var soppan klar. En annan grej var en hightech-mixer och ytterligare en annan grej var en råsaftscentrifug, typ.

I samma veva bjöds det också på en rapportering av en rapport om en undersökning, om mat, matvanor och, ja, andra vanor.

Jag snappade upp följande:

72 procent av svenskarna vill laga mer mat hemma. Min fundering: detta liknar undersökningarna inför grillsäsongen 2014, där 70 procent sa att de ville marinera allt sitt grillkött själva, medan försäljningen visade att 70-75% av allt grillkött som säljs är färdigmarinerat. Det är skillnad på att vilja och att göra, med andra ord. Att 72 procent av svenskarna vill laga mer mat hemma förstår jag, men jag ser också att frysdiskarna i varenda affär fullkomligt svämmar över av färdiglagade rätter á la Dafgård.

25 procent av svenskarna säger att matlagning är ett intresse. Min fundering: Så 75 procent är alltså inte intresserade? Ser de bara på mat som något man ska bli mätt av? Bukafylla, som mina kusiner skulle uttrycka det. Tillåt mig tvivla.

80 procent av svenskarna tar hjälp av köksapparater i matlagningen. Dels för att slippa tid och dels för att slippa tråkigt grundarbete. Min fundering: Men alla män som köper coola prylar till kökets maskinpark då? De som samlar på korvstopparmaskiner, high tech-ångkokare och vispar som kan vispa i överljudsfart, har de räknats med?

Well, efter Philips-montern styrde jag kosan mot LRF-montern för att se om min gamla chef Boss på Lantliv var kvar. Det var hon inte, för jag stötte på henne på vägen till montern. (Stötte PÅ alltså, inte STÖTTE på). Vi tog sällskap till Allt om mat-montern där jag träffade den här grabben (innan han skulle upp på scenen och laga ostron på 3 sätt):

Gustav Trägårdh är i final i Kockarnas kamp, och finalen avgörs på måndag i TV4. Eller avgörs och avgörs, det hela är ju inspelat och han är alltså redan en vinnare eller silvermedaljör.

Den givna frågan var alltså:

Hur gick det då? Vann du?

– Det får du se på måndag. Det är antingen jag eller Frida (Nilsson) som vinner.

Jag hade inte förväntat mig annat svar. Men det var rätt intressant att höra om hans taktik.

– Under hela tävlingen siktade jag på att undvika såsduellerna.

Självklart kan tyckas, men hans resonemang gick ut på att istället för att spänna bågen hårdast i varenda tävling – och därmed öka chanserna att vinna samtidigt som man riskerar att strängen brister – ta det cool banana och undvika att komma sist. Hajar ni skillnaden? En förbannat trevlig filur är han i vilket fall.

Well, turen gick senare vidare till Lammhults monter (inte möblerna utan charken) för att köpa 200 kg isterband, men de hade fräckheten att inte ta VISA-kort så inköpet stannade vid ett litet paket. Tänkte fjäska mig till lite mer korv genom att upplysa Lammhultskillarna om att jag använde isterband som pålägg när jag bakade pizza med världsmästaren i pizza-bakning för tre år sedan. (Italienaren blev för övrigt helt såld på den småländska delikatessen.) Men jag beslutade mig för att avstå och åka tillbaka till kneget istället.

Pressmeddelande:

Torsdagen den 30 oktober, korades 15 svenska mästare i Chark-SM 2014 – Sveriges största kvalitetstävling för svensktillverkade livsmedel. Sveriges bästa falukorv, grillkorv, isterband och lufttorkade skinka fanns bland de svenska mästarna. Resultatet visar att såväl små företag som storskalig produktion kan ta fram charkuterier av högsta kvalitet.