Jag är vansinnigt förtjust i potatis, på längden och tvären, men ibland är pasta minst lika gott. Forne bråkstaken Paolo Roberto, numera hälsoguru och matlagare av fastrarnas mat, har sedan en tid ett eget pastmärke, Le Zie. Serien innehåller lite udda pastavarianter, alla väldigt goda. Men på senare tid har jag (tack vare PerPer) upptäckt Zetas grejer. Den här (var namn jag aldrig sett/hört förut) åt jag igår:

Cavatelli låter mer som en ung, lovande mittfältare i Genua eller Fiorentina än en potent pasta, tycker jag. God var den i alla fall. Fyllig och rund smak, smakade kvalitet. Väl värd att hålla utkik efter i en matbutik nära dig.

Det händer inte ofta (jag är otroligt kritisk mot min egen matlagning nämligen) men ett par gånger har jag blivit rejält nöjd med matlagningen hemma. Först i fredags kväll:

Ryggbiff marinerad i Hp-sås, rosmarin, olja, tomat och lite vinäger (har för mig att jag hade lite chilisås också) med potatismos (gratinerad med cheddar, fast det syns väl inte på bilden?) och ugnsbakade morötter. Rent, fräsch och jäkligt gott.

Igår kväll (tyvärr glömde jag ta en bild) gjorde jag stora (cirka 80 g/styck) lammfärsbollar (500 g lammfärs kryddades med 1 tsk av vardera oregano, timjan, rosmarin, salt och 2 krm chilipulver utöver lite ströbröd, ägg och mjölk för att göra bollarna lite softare i konstistensen) som jag först stekte gyllenbruna innan de fick puttra färdiga i tomatsås (lök, vitlök, krossade tomater, 2 tsk torkad basilika och 2 msk grädde). Till detta pasta. Utsökt måndagsmiddag och eftersom det garanterat blir en favorit i repris (särskilt som jag kommit över ett stort parti lammfärs för 70 kr/kg, nu i min frys) kommer jag att bjuda på en bild så småningom.

Det här ser väl inte så mycket ut för världen kanske…

… men faktum är att det är just det, något för välden alltså. Biffarna är på lammfärs och kryddade med timjan och rosmarin. Inget konstigt med det. Bönorna, ja, helt vanliga haricots verts slungade i aningens vinaigrette, inget konstigt med det heller. Såsen är en tomatsås spetsad med basilika, timjan och ett par matskedar grädde, ingen konstigt med den heller. Men pastan!

I brist på andra idéer att variera söndagsmiddagen tillsatte jag en överbliven (ja, det blev inte så mycket adventsbak som jag tänkte mig) påse saffran till pastavattnet. Och jädrar i min kyrka, pastan blev förbaskat god. Doften och den milda, runda och lite dova smaken av saffran satt så jädra bra till allt det andra. Och att det blev vackert gult (vilket inte syns så tydligt på bilden) skadade ju inte heller. Jag vet inte hur pass ekonomiskt det är att blanda saffran med vatten, det mesta rinner ju av i durkslaget, men det blir garanterat en favorit i repris på den här pastan på en middagstallrik nära mig inom kort. Halleluja!

Nä, men det här kan väl inte stämma. Det skulle ju sabba hela min grej ju!

Det här är den klart godaste vardagsosten i min värld:

Lagrad cheddar från Kvibille. Egentligen duger inget annat. Och så här års brukar jag ha flera kubbar ligga längst ner i kylen eftersom Kvibille brukar ha den goda smaken att sälja sin cheddar till extrapris inför jul. Men inte i år! Skandal! Avgå alla! Det enda lilla extrapriset jag (fast det var faktiskt AllyStuff som hittade det lägsta priset i år) hittade var 79,90 på Coop, men då såldes osten i småbitar om 700-800 g. Jag vill ha hela kubbar! Så kom igen Kvibille! Eller har jag missat något, har kubbarna redan sålts till ett bra pris (och då menar jag inte tokdyra 105 kr/kg), eller ligger de ute någonstans nu och bara väntar på att jag ska hitta dem??

En sak (av många) jag glömde i fjol var att rapportera hur Mr Christmas (mörk rom blandat med julmust) egentligen smakade. Med facit i hand kan jag säga att den som inte testat har något att se fram emot (särskilt nu när affärerna börjar rea ut överbliven julmust på löpande band). Mr Christmas är helt enkelt jättegod. Klara 4 plus.

”God Jul och Gott nytt år” har passerat, vardagen är tillbaka och nu jädrar är det 2014 minsann.

Ledigheten (den blev rejält lång i år) inleddes med redaktionens julfest på pålitliga 19 Glas i Gamla stan. Bläckfiskarmar, sjöborre (gott men mysko konsistens), parmesandumplings, tiramisù och en liten ostbricka sköljdes ner med en massa vitt- och rödtjut. En av ostarna var av stilen kittost, rullad i salt, och jösses vad den luktade (och smakade). Som en färsk tunna på valfritt utedass. Jag säger härmed tack och adjö till kittost, mina smak- och doftlökar pallar inte mer.

Sedan en massa übergod julmat hos Syster Yster i Öja (som ligger utanför Gemla som i sin tur ligger utanför Växjö som i sin tur ligger söder om Stockholm) och en oväntat delikat grillbuffé på Vida Arena (där Växjö Lakers lyckades spöa Örebro, fast själv var jag mer intresserad av grillbuffén och resultattavlan som visade att Leksand gav AIK på nöten, tjohooo!).

Sedermera nyårsafton i Bromma hos Boss Von M där vi hade delat upp matlagningen i tre lag. Mitt lag (bestående av mig själv, jag har alltid haft svårt att dela på matlagningen, antingen gör jag det solo eller så gör jag det inte alls) kokade ihop en soppa på långbakad lök (8 h i ugnen på 125 grader), sherry, äpplen och grädde. Huvudrätten var en japanskinspirerad oxfilé med sellerimos och efteråt ett helt gäng efterrätter med klassiks Gino som kronan på verket.

Och dagens lunchlåda bjuder på vegopaj från frysen. Japp, det är vardag igen.

Precis innan allt drar igång, med skinka, köttbullar, lutfiskpudding (fast det äter jag icke), Janssons, gravad lax, vörtbröd och hemlagad senap serverade Lilla hjärtat en klassisk svensk middag – älggryta. Vi hade dock inga katrinplommon hemma, torkade aprikoser funkade minst lika bra. Och fan va gott det var! Hoppas på en repris efter julhelgerna.

Pressmeddelande:

20 länder är kvalificerade till Bocuse d´Or Europe 2014 i Stockholm

I dag, den 20 december, står det klart vilka länder som kvalificerat sig till Bocuse d’Or Europe 2014. Den 7-8 maj kommer 20 av Europas främsta kockar att komma till Stockholm för att representera sitt land och tävla om EM-pokalen samt de 12 eftertraktade finalplatserna till kock-VM i Lyon 2015.

De tävlande länderna är: Belgien, Bulgarien, Danmark, England, Estland, Finland, Frankrike, Holland, Island, Italien, Luxemburg, Norge, Ryssland, Schweiz, Spanien, Sverige, Turkiet, Tyskland, Ungern samt Österrike.

Sverige representeras av Tommy Myllymäki och även Finland och Norge representeras av kockar som tidigare erövrat framstående placeringar i tävlingen. Norges representant, Örjan Johannessen, vann senaste Bocuse d’Or Europe i Bryssel 2012. Finlands representant kom på femte plats i Bocuse d’Or 2011, samma år som Tommy Myllymäki tog hem silvermedaljen.

För första gången kommer Bocuse d´Or Europe att anordnas i Sverige och Stockholm. Tävlingen går av stapeln den 7-8 maj och arrangeras på Stockholmsmässan i samband med GastroNord och Vinnordic. De tävlande ska under fem timmar och 35 minuter tillaga en fiskrätt och en kötträtt för 14 personer. Huvudråvarorna för kött respektive fisk bestäms av Bocuse d’Or och tillkännagavs i november i år. För första gången kommer huvudråvarorna att komma från värdlandet. Råvaran för fisk är sej samt Grebbestad-ostron och blåmusslor från Västkusten. Köttet är svensk unggris från Gotland.