Kommer ni ihåg det där kolsyrade vattnet som var smaksatt med paj, glass och vad det nu var?

Nu, tre månader för jul, kommer ytterligare en smak som min gom har svårt att slå några volter över. Men vem vet?

Jag har noterat att det just på söndagskvällarna (av någon anledning, förmodligen har det att göra med att man kan gå och fundera på söndagsmiddagen i lugn och ro ganska så länge) vankas rejäla godsaker hemma. En slatt rödtjut brukar vara kvar från fredag eller lördag och då krävs det ju lite schysst käk till.

Well, dagens middag: Lammytterfilé med varm kålsallad (strimlad vitkål, krossade cashewnötter, olivolja, ett par nypor salt och en bit, cirka 40 g, blåmögelost, i det här fallet fantastisk Cabrales från spanska Asturien, som fick smälta i under omrörning. Sedan slängde jag i en skiva rågbröd i tärningar eftersom jag hade överdoserat osten och behövde dryga ut med något, och det blev faktiskt riktigt gott. Några strimlor svartkål hade jag också i förresten) och klassisk klyftpotatis. Fan så gött! Come on måndag, jag är redo!

Det här kanske någon har haft som ingrediens i en mardröm någongång:

Vaniljpraliner, någon som är sugen? Gammeldags vaniljglass? Vaniljkakor?

Well, nu ska vi nog inte räkna med att all vanilj hämtas från bäverns bak.

– Vad jag vet är bäver inte något djur som föds upp så tillgången är nog inte så stor, säger Beckman Sundh till Aftonbladet.

Pust!

Det här tycker jag var rätt kul, tänkvärt och… ja, kul. Nu tänker jag inte så mycket på just Soda Stream, men själva grejen, att återanvända buteljer till saft eller vad det nu kan vara istället för att panta och köpa snofsiga glasflaskor på IKEA. Well:

Dagens Media brukar inte vara min främsta källa till att läsa om mat&vin, men den här fångade mitt intresse:

Varför? Alltså, varför gör man så här? Varför skruvar man tillbaka tiden till då när blått och rosa hade betydelse för pojk och flick? Det låter så mossigt att jag nästan blir…. ointresserad.

Men däremot, könsägg – fy fan vilket äckligt ord.

Taste of Stockholm badade i solljus i helgen, själv var jag där i fredags. Konceptet med att provsmaka små rätter från finkrogarna är givetvis en hit, även om det knorrades rätt mycket på sina håll över att först behöva betala ett par hundralappar för att komma in på området och sedan slanta upp ytterligare 60-100 kronor per rätt.

Själv fastnade jag för 19 glas, krogen i Gamla Stan, som bjöd på en rad delikatesser med ankkebab, lensaltad gris (kommer tyvärr inte ihåg namnet på grisrasen) och en blodkorv, Morcilla, i spetsen. Jag provade de två sistnämnda och gillade båda skarpt. Men samtidigt korade en jury en festivalens mästarnas mästare och då kammade Östersunds-Peter&Co noll:

Ja, vad ska man säga? Gipspojken tipsar om en nyhet (presenterad i norska TU) där Bosch och Siemens tydligen har tagit den tekniska utvecklingen för kylskåp ett steg vidare. Som ett vitvarornas great leap forward:

En kamera inbyggd i kylen, tillsammans med en praktisk app, ska ge dig full koll på vad som finns där inne i mörkret, även om du är på jobbet eller i affären där du står och undrar vad som behöver handlas hem.

Idén kanske inte är så dum, men kommer kameran med vidvinkel? Och röntgenstrålar? För hur ska man annars se vad som står bakom ketchupflasken. Ligger där ett paket smör måntro?

Här är länken ifall du vill förkovra dig ytterligare i ämnet:

http://www.tu.no/tester/2013/09/05/webkamera-i-kjoleskapet-skal-gi-deg-oversikt

Horder av journalister, matintresserade och vanliga, rediga människor trängdes (i positiv bemärkelse) ihop på sjätte våningen på Skeppsbron 44 vid lunchtid idag. Varför? Jo, idag presenteras årets julsnaps, PRIMA Julsnaps 2013.

Årets upplaga, den 20:e i ordningen, har smak av pomeransskal, citronskal och apelsinblommor, och russin. Ett par smuttar slank ner och det smakade väldans gott. Mannen bakom kryddningen är ingen annan än kryddmästare Jonas Odland:

Och inte nog med det! När spritkillarna och -tjejerna hade sagt sitt var det dags för en annan julig premiär. Årets glögg från Blossa:

Grabben med den långa luren trumpetade en fanfar för Leksand och fosterland, eftersom årets Blossaglögg har smak av Dalarna, Dalecarlia. Men själva kryddningen är hemlig, den ska vi konsumenter försöka gissa oss fram till. Jag gissar på lingon och mandel och något mer, men facit får vi inte förrän den 13 december.

Glöggmakarna hade dock svarat för en fadäs å det grövsta. På etiketten, på flaskans baksida, stod det att smaken är hämtad från Dalarna med koordinaterna till – Mora! Okej, Mora ligger väl i Dalarna, men det hade varit mer klädsamt att ha koordinaterna till Leksand istället – av ishockey-ideologiska skäl. Om man nu råkar hålla på Leksand alltså. Vilket jag gör. Till saken hörde att jag för dagen var dekorerad med…

… på framsidan, vilket väckte viss uppmuntran hos den samlade skaran.

Well, glöggen var rätt god ändå och från och med nu kallas den för Leksandsglögg och inget annat.