Det här pressmeddelandet väckte min nyfikenhet.
De ska alltså ut och ro en jädra lång bit, tävlingen är sponsrad av whisky-märket Talisker och nu ska vi alltså få titta på utrustningen.
Hmm, jag anar att de kommer att ha det sjuhelvetes kul där ute på havet. Eller är jag helt ute och seglar, förlåt, ror.
Apropå att det haglar kul saker och goda viner. Det här kanske kan vara något:
I slutet av augusti återvänder kulturfestivalen Brooklyn Sweden till Sverige för andra året i rad. Festivalen är ett samarbete mellan Brooklyn Brewery och Debaser, som tar utvalda delar från Brooklyns kulturliv till Södermalm, Stockholm. Mellan 22-25 augusti fylls Debaser Slussen, Debaser Medis och Debaser Strand med musik, konst och mat från Brooklyn.
Brooklyn Sweden är en hyllning till stadsdelen Brooklyn i New York, en stadsdel som gjort sig känd för ett myllrande kulturliv. Förra årets festival kretsade främst kring musik, men i år satsas det även på konst, mat och dryck. Samtliga medverkande artister, konstnärer och kockar flygs in från Brooklyn för att skapa en känsla av att Brooklyn kommer till Södermalm.
Nu har det brakat loss ordentligt, som det alltid gör så här års. Nya viner skeppas in till Sverige, nya krogar och hotell öppnar, matfestivaler, pressvisningar, en ny meny på det läckra stället, ja, det är alltid extremt mycket som händer både här i Stockholm och övriga Sverige i brytningen mellan sommar och höst. Och eftersom jag har förmånen att jobba där jag jobbar så kommer väldans många av de här nyheterna till min kännedom och mejlbox. Jag hinner självklart inte gå på en bråkdel av allt det roliga (bossarna skulle förmodligen bli annat än glada över att se min tomma stol i två månader) men några grejer missar jag ogärna:
Taste of Stockholm, 6-8 september på Riddarholmen, låter som ljuv musik i mina öron. Där bjuds på smakprov från en rad kändiskockar och kreddiga krogar. Där kommer jag garanterat att hamna.
Och den här menyn på Trädgården under bron, Skanstull, missar jag förhoppningsvis inte heller:
Krokodil har jag ätit för och det var gott som få.
Ett rödtjut har fallit mig på läppen och kommer sannolikt att pryda mitt lilla vinställ även framöver – Cerro Añon Reserva, tror det var en 2008. Rejält fylligt, förträfflig smak som satt i länge (fan vad jag avskyr vin som bara försvinner efter några sekunder, till exempel kommer jag och Pinot Noir aldrig att bli vänner, Malbec, Shiraz, Tempranillo och Cabernet S däremot, det är finfina grejer)
En tapas- och vinprovning är också inbokad (tapas=spanskt=succé). Och en lunchbjudning på… nä, det får jag tyvärr inte avslöja än, men jag lovar att återkomma.
Well, det är mycket nu, men låter det som jag lider så låter det fel. För jädra gött ska det bli.
Jag undrar om vi inte har definierat oss i vår familj. När alla andra pratar om att fredagsmys och tacos är synonymt håller vi oss till hamburgare à la Puerto Rico (namngiven efter orten på södra Gran Canaria där Allystuff och Hannis för första gången satte tänderna i en hamburgare extra allt). Tacos på svenskklassiskt vis äter vi extremt sällan, kanske en gång om året. Hamburgare däremot…
Den här gången följdes burgaren av Hannis desserter: vispad grädde med karamellfärg, pyntgelé, strössel, florsocker och godis i olika färger.
För tydlighetens skull såg den röda ut så här i närbild:
Jag är ganska säker på att Hannis tänkte att gott+gott+gott+gott+gott måste vara lika med supergott!
Det finns ju olika anledningar till varför man reser. En frihetsgudinna där, ett eiffeltorn där kan ju alltid locka, men undersökningar brukar visa att god mat&dryck är número uno när det kommer till semesterönskemål. Och därför är det väl inte så konstigt att det klassiska turandet mellan Sverige och Danmark har ökat igen – när danskarna nu har trollat fram billigare dryck (pilsner i det här fallet):
Den danska skattesänkningen på öl verkar inte bara få effekt i Danmark. Även Scandlines som trafikerar linjen Helsingborg-Helsingör märker en uppgång på resandet – och på ölförsäljningen.
– Vi har fått ca 24 000 fler landgångspassagerare jämfört med förra året, vilket är en ökning med ca 5%, och vi tror att detta är en direkt effekt av den sänkta ölskatten i Danmark, säger Henrik Rørbæk, linjechef på Scandlines linje mellan Helsingborg-Helsingör.
Semesterns – men absolut inte hela sommarens – sista grillning blev en hit för alla. Tack vare en nyfångad gös från Kommisarien och Bidrottningen blev det fisk till några…
… och biff till oss andra…
… som av någon (självklar) anledning alltid väljer kött före fisk när valet finns. Särskilt när köttabiten är marinerad med HP-sås, rosmarin, rapsolja, chilisås och salt.
Höstterminen rivstartade med sikte på kräftfest. Ett i det närmaste obligatoriskt inslag är ostpaj i någon form. Jag har aldrig riktigt förstått varför, men efter ett tips från fröken Dietrich blev det minipajer (lätta att plocka med slabbiga fingrar) i stället för en stor paj.
Pajerna bakades i mazarinformar med fyllning av mjölk, grädde, persilja, aningen salt och rejält med lagrad cheddar. Fullständigt recept – också på ytterligare fem godsaker – kommer i en Aftonbladet Söndag nära dig den 4 augusti.
Med allt menas årets semester. Vår ”Death before disco tour-13” har landat i Stockholm igen. Och det är ju för jädra skönt att ha ett jobb som det känns kul som få att komma tillbaka till. Och minnena finns ju kvar.
Frukostmackorna vid tältet på diverse campingplatser i Frankrike och Spanien, modell vuxen.
Samma frukost men i modell barn (Pain au chocolat funkar i alla lägen för övrigt.)
Resterna av den goda fisken i San Sebastian som Allystuff stolt visar upp (men det var inte han som åt den, han gillade ställets hamburgare bäst).
Druvorna i Frankrike hade kommit betydligt längre än kusinerna i Spanien.
Miguel i Briones, Rioja, var tyvärr inte hemma, men hans vin är ju lika förbannat gott ändå.
En carajillo (spanjorernas svar på kaffegök, espresso med antingen rom eller brandy, lika gott oavsett) sitter aldrig fel. Aldrig.
Men den där apelsinpuddingen i Arnedillo, Rioja, kunde jag faktiskt ha varit utan.
Colmar i franska Alsace, bjöd på tysk husmanskost – Chocroute (uttalas ”tjokrutt”) – med ljummen surkål och potatis i mitten, omringat av fyra sorters kött. Detta är Colmarvarianten, Alsacevarianten bjuder på hela sex sorters kött. Och då ligger ändå Colmar i Alsace.
Och till slut, under resans sista andetag, drog jag en lättnadens suck i en butik utanför Strasbourg – frassarna är som vi, bland alla mysko smaker på chips finns det även plats för lättsaltat. Pust!
När vi lämnade Sverige hade Hannis två önskningar inför resan. Hon ville sitta på ett franskt café med snirkliga stolar (check, det löste vi i Paris) och hon ville klappa en fransk katt. Och i Sant Remy de Provence hände det:
Lyckan blev total.
Själv hade jag inte lika uttalade mål med resan, förutom gott att äta och gott att dricka. Så på sätt och vis fulländades också min resa i Sant Remy – tack vare Angelines lyx-ostbricka. Det är inte mycket de gör bättre i Frankrike än i Spanien, men ostar är de för jädra duktiga på, frassarna.
För säkerhets skull bad jag Angeline att skriva ner namnen på ostarna. Överst till vänster, ”Tome de Savoie”, och under den en ”St Felicien lait cru” (på råmjölk alltså). Underst en krämig ”Roquefort” och snett upp till höger om den en ”Epoisse offiné au Marc de Bourgogne”. Och slutligen, den som är näst högst upp på bilden, en ”Reblochon Fermia”. Samtliga ostar, förutom Råckfårten, är på komjölk.
Vi hann inte mer än över gränsen till Frankrike (igen) förrän chocken slog till. Bag-in-box-chocken.
Fransoserna är ju inte direkt kända för sin ödmjukhet när det kommer till rödtjut och godsaker på flaska. Man kan ju riktigt höra hur de fnyser åt våra boxar i norr. Döm då om min förvåning när jag gläntade på Angéline och Cyrils kylskåp:
En 10-litersbox! Med rosé! (o la la)