Min absoluta favorit-vin-makare, Miguel Merino, prånglade 2007 ut det här rödtjutet: León Dormido – det sovande lejonet – som också är namnet på ett berg i Rioja.

Av en slump hittade jag det i Systembolagets beställningssortiment för några veckor sedan. Vinet hade då utgått ur sortimentet, men en butik någonstans i Värmland hade sex flaskor kvar, och de snöt jag. Första flaskan korkades upp i fredags. Jag ska erkänna att jag inte var helt övertygad om vinets förträfflighet, då jag är aningen trött på Tempranillo just för tillfället (León Dormido består av 94 % tempranillo, 3 % graciano, 2 % mazuelo och 1 % garnacha) men det var fan i mig det godaste rödtjut jag druckit sedan jag konfirmerades. Precis lagom strävt, inte ett smack syltigt, mycket svag dillton, aningen vanilj… Fruktansvärt gott.

Det trista är att det inte finns att få tag på längre. I lördags förmiddag skyndade jag upp till Systemet för att beställa allt de hade kvar. Två pavor i Hyltebruk, check, de beställde jag direkt, men sedan… Jo, det finns en flaska i Skillingaryd och en i Öckerö, så om någon rappar på så kanske, kanske det finns en chans. Om jag inte hinner före på lunchrasten alltså.

UPPDATERAT: Sorry, jag bokade den i Skillingaryd och den i/på Öckerö. Allt för slut. Well, i mitten av maj kommer två småkusiner till storlejonet in på Systemets beställningssortiment, en reserva från 2007 (89 spänn) och en joven (ynka 59 kronor). Kan vara värda att hålla ett öga efter.

Som vi har undrat. Som vi har klurat på hur och varför. Som vi har funderat på om det har handlat om girighet, ignorans eller ren och skär dumhet. Och så är förklaringen så självklar.

Vadå, kanske ni undrar? Jo, Gipspojken skänker oss förklaringen till varför all världens kebab innehåller fläskkött. Klart som korvspad! Det var bara en kåt gris som gått fel.

Det här blev en usel bild, men mannen…

… är ingen mindre än Adam Dahlberg, svensk representant på kock-VM, Bocuse d’Or, tidigare i år. Där kom han sjua och var inte det minsta nöjd med det. En fransman, en dansk och en japan fyllde istället prispallen.

Igår bjöd Adam Dahlberg på en försmak av midsommar. Otroligt gott var det. Havskräfta, ansjovisbollar, råbiff, friterad strömming och en massa annat satt inte fel som torsdagslunch.

Med på provsmakningen var också ett gäng från Altia – företaget bakom snapssprit som OP Andersson, Skåne, Nyköpings och Svart vinbärsbrännvin. (72% av snapsmarknaden ägde de visst, Aalborg och Linjeakvavit var närmaste konkurrenter med ett tiotal procent vardera). Altias Master blender Jonas Odland bjöd på olika snapsar till Adams olika rätter, med tanken att kryddorna i snapsen skulle harmonisera med och/eller krydda maten. Jag ska erkänna att jag nästan aldrig har tänkt på snaps på det viset. En snaps är en snaps, stor och kall ska den vara. Och lite berusad ska man helst bli också. Men Jonas Odland bände upp mina ögon. Det var fabulöst häftigt att dricka Läckö till Adams kräftstjärtar (dill och dill satt som en smäck) och OP Andersson fick en helt ny betydelse ihop med Adams Djävulsägg.

Att man ska dricka snapsen ljummen eller åtminstone kylskåpskall var ingen nyhet – smakerna försvinner ju i frysen – men just det här med att matcha och tajma kryddor var en hit. En sprit-hit!

Jag och min dotter delar en smak, och ja, hon gillar bacon, men ännu mer gillar hon oliver i alla former. Zetas små portionsförpackningar i små, säkert miljövänliga påsar passar oss som en smäck. Innehållet når 20-25 oliver i olika smaker, perfekt för ett litet mellanmål (men jag har också varnat henne för att för många oliver på samma gång säkert ger prutt i magen). Nyss kalasade vi på havssalt och ser fram emot chili, paprika, vitlök och provençale. Och så har vi en önskan.

Hör upp Zeta, ska det vara så svårt att skaka fram en oliv med baconsmak?

Jag fick ett enormt bra tips från min kompis Lotta i Katalonien (som för övrigt bloggar på http://lottascarpediem.tumblr.com/) som hade läst dagens sanning i på sajten The Daily Meal:

105-Year-Old Woman Claims Bacon Is the Secret to Long Life

According to HLN, 105-year-old Pearl Cantrell credits her lengthy life to her love for bacon, as she eats the cured pork meat every day, which got her through ”decades of hard work.”

Det kunde man ju ge sig den på. Och jag väljer att tro på henne snarare än fortsättningen av artikeln:

Naturally, this goes against every other study out there that says that processed meats actually decrease life span.

Om man bemödar sig att tillverka ett rödtjut och sedan döper det till:

Ja, nu kan jag inte så mycket franska, men jag antar att ”Longue-Dog” betyder typ Långe hunden (man får ju viss vägledning av bilden). I vilket fall, om man nu döper sitt rödtjut till ”Longue-Dog”, försöker man då nå konsumenten genom att saluföra ett kvalitetsvin eller försöker man få kunden att tänka ”ha ha, kul namn, den tar vi”? Jag tycker det osar maskerat skitvin. Och jag tycker inte heller det hjälper att vinet kommer från Lounge-D…, förlåt, Languedoc.

Så här är det: rom är delikat! Tillsammans med ginger ale (drinken/groggen kallas då för Fidel Castro för er som inte visste) eller cola (Cuba Libre) eller ren utan is (Johans favvo) är rom den i min smak bästa destillationen som kommer i flaska. Eller på fat.

För några år sedan, under mina första trevanden i romriket, var jag väldans förtjust i Captain Morgan – en lättdrucken, ganska söt och vackert bärnstensfärgad rom. Sedan dess har jag gott vidare och håller mig helst till spansk-karibiska romsorter, gärna Zacapa från Guatemala eller möjligen El Dorado som förvisso kommer från Guyana och är av den engelska traditionen. Men, när de här båda pavorna dök upp med ett pressmeddelande märkt ”produktnyhet”…

slängde min hjärna raskt all snobbighet åt sidan. ”Captain Morgan, min gamle vän. Och med kompisen Cola i släptåg. Trevligt, trevligt”.

Klockan 17 slutar arbetsdagen. Klockan 17.03 ska jag återuppta bekantskapen.

Hujedamej, det här ser ju onekligen aningen perverst ut. Eller är det bara jag som…

Well, det är i vilket fall Beer Can Chicken – Ölburkskyckling – och inget annat. Och det är tydligen det nya heta i grillsvängen. Man trär helt sonika på en hel kyckling över en ölburk, pepprar på rejält med rub (kryddmix) och ställer hela konkarongen i grillen, med lock på. 50 minuter senare var den klar – och den blev rejält god. Fotobjörnen och jag fick den till lunch efter väl förrättat arbete idag med ett kommande matjobb (se Söndag 5/5).

Hårdrockskorv. Smaka på ordet, låter det inte fantastiskt? Korven kommer i två varianter, Hard Rock Cayenne och Metal Bacon Garlic. Båda är ute till försäljning just nu – i god tid för Metallsvenskan i Örebro i slutet av maj. Det enda kruxet är att de bara säljs i Örebrotrakten.

Det var bestämt att jag skulle få en 45-minuters-intervju med henne, men efter 1 1/2 timme var vi fortfarande inte klara. Och hade det inte varit för att hon skulle iväg till en intervju med Lotta Bromé och P4 så skulle vi nog ha pratat smaker än idag (och det var i torsdags vi träffades). Karin Fransson – Ölands drottning, kronprinsessa, trollkonstnär, stjärnkrögare, ja, vad ni vill – är så otroligt kul och spännande att prata med. Inte minst för att hon är oerhört generös med tips, hon bjuder frikostigt från sin erfarenhets skattkammare utan att för en sekund skriva en på näsan. Hon är fem plus, helt enkelt.

Utan att avslöja för mycket (själva avslöjandet kommer i en Söndag nära dig om ett par veckor) berättade hon bland annat om ett par experiment i smaker:

• Citron, pepparrot, ingefära och pyttelite dragon blandade hon till en sås tänkt som tillbehör till inlagd strömming – men det smakade äpple!

• Dragon, basilika, senap och ägg skulle hon ha till en crème – det smakade banan!

Kom genast att tänka på min gamle lumparkompis Robert ”Bobo” Nilsson som ett tag drev Hotel Kattegatt i Torekov tillsammans med sin tv-kock-Richard-storebrorsa. Bobo berättade en gång att han hade gjort en förbaskat god vattenmelonsorbet – utan melon. Vattenmelonerna var nämligen slut. I stället gjorde han en smakblandning på tomat och kanel, tillsatte lite socker och snodde ihop sorbeten. När gästerna hade ätit färdigt fick Bobo mycket beröm för sin finfina vattenmelonsorbet. Tomat+kanel är alltså lika med vattenmelon.

Vem kunde tro det?