Tack alla ni som har skrivit och gratulerat mig till SM guldet och till alla ni som skrivit om krashen. Själv trodde jag att det var kört för mig, som att ryggraden låg på andra sidan staketet. Det var ingen skön smäll men tack o lov så kände jag att jag kunde röra fötter och ben nästan omgående. Jag åkte med fixerad nacke och kropp till akuten och rönkade igenom kroppen och plåtarna såg bra ut. Igår hade jag jäkligt ont och idag känns det lite bättre men inte bra. Jag tror att det är bäst att sätta sig på cykeln så snart som möjligt, både psykiskt och fysiskt. Meckarna har jag redan skickat till Daugapils så dit ska jag till varje pris. Folk tycker att jag är tjurskallig och kanske borde lugna ner mig lite men man måste vara det i den här sporten. Jag tänker iallafall ge GP:t i helgen ett försök.