Nu ligger jag här igen. På studsmattan. Har nämligen kommit på studsmattans bästa funktion när inte några barn är hemma och studsar. Det är en perfekt jättestor solsäng! Den e varm å skön eftersom den e svart, lagom mjuk och man e långt från alla små dumma kryp i gräsmattan. Annelie älskar också att ligga här å sola sig. Vi har det bra här på studsmattan asså.

Mina grannar är inte lika förtjusta. De panikade direkt när jag och grabbarna byggt ihop den. Dröjde inte längre än 5 minuter och två provstuds innan det plingade frenetiskt på dörren. Det var då iofs tidig kväll och jag tänkte att nu får jag förklara för dem att vi såklart inte ska hoppa loss efter 8 på vardagskvällarna, men att vi ville  provhoppa lite nu då vi precis köpt den. Men det var inte det som var problemet. Problemet för mina grannar, ett par i min egen ålder(!?) med 3 barn, var att den “störde deras utsikt”.?

Vi bor i ett tätt radhusområde med rätt små trädgårdar och studsmattan störde alltså deras “utsikt”. Vi talar då om deras makalösa utsikt in i MIN trädgård. De försökte sig på tricket att undra högt om föreningen var okej med att man har studsmatta i trädgårdarna här. Som att det skulle råda någon slags studsmatteförbud i ett radhusområde fullt av barnfamiljer.? Why liksom? För att husen är K-märkta och det bor en massa arkitektnördar som cyklar året om här? Som tycker att allt ska vara originaaaaal och att stringhyllor är det sexigaste som finns.. Fniss.

Ja ja, jag flyttade studsmattan 2 meter in mot huset så de skulle coola ner sig vilket de också gjorde. Jag sa också lite försiktigt att bor man i ett område med massa kids får man nog räkna med synen av en studsmatta här och där och att deras ungar självklart fick komma över och studsa hur mycket som helst hos oss. Det har de inte gjort.

Sjukt det där, jag menar, bor man bland folk måste man ju ta vad det innebär att ha folk omkring sig. Jag brukar somna till deras alltid lika sent igångsatta torktumlare eller deras ofta skrikande ungar som hörs rakt genom väggen. Eller att de sitter å solar fläsket i badenbaden-stolar i sin trädgård. Inte mig emot. Jag gillar människor. När de inte tjaffsar alltså. Pallar man inte får man flytta ut i skogen. Så enkelt är det.

Just nu är de iallafall bortresta och jag hoppas de njuter av en vacker solnedgång över havets horisont någonstans, medan jag ligger här och njuter av kvällen på studsmattan och deras tomma tysta hus.

we´re in love with the studsmatta, me and Annelie.

Ok, lovar att detta inte någonsin kommer bli ens i närheten av en “mammablogg” …MEN, Igår fick min stora son (20-åringen) beskedet att han kom in på KTH i Stockholm! Han sökte “arkitekt”, sökte in med prover..och bam, kom in! Fatta! Det är så stort och mäktigt på alla sätt!, och jag kan ju bara gissa hur otroligt skönt det känns för honom!? 

Han sökte arkitekt i Umeå som andra val. Tänk om han kommit in där!?! Då hade jag också blivit glad. Lite ansträngt. För hans skull. Inombords, ångest. För då hade han ju flyttat till Umeå! Det är fan långt bort. I flera år hade han haft sin bas där, säkert börjat prata norrländska och ja vem vet, kanske fastnat däruppe. Träffat nån norrländsk brud med flätor och renar, bildat familj i ett hus i skogen som man aldrig skulle hitta till.. Hjälp.

Men nu blev det Stockholm! Yeah! Lillbrorsan är också glad. Han har vid ett antal tillfällen släppt en tår då tanken på att storebrorsan eventuellt kommer flytta till annan ort och plugga gjort sig påmind. Senast igår morse. Då har jag tröstat och sagt att om Brorsan flyttar till Ume så ska vi åka dit jätte ofta och han kommer komma hem till oss jätte jätte ofta.. Ljug ljug, för så skulle det ju inte bli. 

Men nu blev det Stockholm. Och han kom in! Totalt toppen.  

Nu är det bara det där med egen lägenhet..omöjligt. Men grabben e kvar i stan och han kom in på sin drömutbildning å det e huvudsaken! Hälsningar stolta mamman.

  Tvingade dem att ställa upp sig fint utanför Gripsholms Slott. Rod och Challan. Mina finfina små ändå rätt stora barn.

Kanske borde tänkt på att om man köper ett över 100 år gammalt torp så är allt inte helt tiptop.. Ingenting är helt tiptop faktiskt. 

exempel på icketiptop är att det kryper en massa myror överallt eller att vattnet inte rinner som det ska eller att takpannorna sitter lite hejhopp eller att ytterdörren inte går att stänga. Nej det går inte. sant. Missade det på visningen.. Löste det lite proffsigt genom att knyta ihop låset och nån järngrej med min bikini haha. Har nu köpt ett lås som jag ska kötta dit.  Ja, det e mycket mycket MYCKET att fixa. Och det kommer aldrig ta slut. MEN jag älskar ändå det där huset! 

Och en del grejer e ju KUL att fixa.

  
…som att sätta upp en ful men ack så nödvändig tavla på dasset som man hittat på loppis..

..Eller att bryta alla fejknaglar när man bygger ihop nya utemöbler från Ikea. Rod och Challan hjälpte till som tur var! Hatar att man måste bygga ihop själv, men älskar känslan när det är klart!

..eller att fynda skitsnyggla ljusstakar i mässing (också loppis). 70 spänn för allihop. Yeahhh.

Test för mobilblogg. Åhhhh hoppas det funkar.

Lyssna på podcasten Ihop med Josefin. Senaste avsnittet är med Katrin Z.

Vad hände?

Här börjar man blogga på Allt om stockholm och tänker sig att nu ska läsarna minsann få läsa om mitt glamourösa storstadsliv proppat av glassiga jobb, lyxig shopping, glittriga premiärfester och vilda nätter med skvallriga inslag av urspårning. Ett liv där jag snitsigt pendlar mellan att vara en cool hardworking morsa och ett hardworking partymonster. Tänkte att nu blir det mycket bilder på snygga tights, fixade naglar, bikinis och solbrillor och skor skor skoooor. Och så en massa selfies förstås. För det har Kissie lärt mig.

Men..

Det ena ledde till det andra och det tredje och så vidare och plötsligt var man husägare. Alltså jag äger hus och mark. Jag har köpt ett landställe. Jag!?

Idag fick jag tillträde. Alltså en bunt med viktighetspapper som säger att jag ska betala massa saker..lån och sånt.. OCH en Nyckel. En nyckel till mitt hus, på min tomt. Mitt plejs!

Jag fick ett infall för drygt en månad sedan. Budade loss på ett gulligt 1800-talstorp i halvskruttigt skick och fick det. Bam! Har aldrig tagit ett lån i hela mitt liv förut. Har aldrig gjort en bostadsaffär förut. Helt plötsligt märker jag att jag börjar ringa bank om lånelöfte och kollar om jag kanske har råd med den där handpenningen ändå. Jag är egentligen livrädd för lån. Mår dåligt om jag e skyldig någon pengar, om det så bara är för en lunch eller så.

Kanske är det “Lyxfällans” fel? Det där programmet ( i TV3) har haft helt fel inverkan på mig. Varje gång programmet korsar min väg fastnar jag och tänker -Men jäklar vad massa lån man kan få så lätt och vad en massa kul man kan köpa för pengarna! De som är med tar ju dessutom lån för att lösa sina andra lån.. plus att varenda kotte jag känner har lån. Är det inte gamla studielån så är det bil-lån eller bostadslån på flera miljoner. Så min slutsats blir liksom att jag kan väl också ta ett litet lån.?

Så den här bloggen kommer nog ialla fall nu till en början på ett lite Ernst Kirschsteigeraktigt vis handla om hur jag fixar i trädgården ute på torpet. Funderar på tapeter till torpet. Dricker kaffe ur en mysig mugg på trappan till Torpet. Känner hur Ute och Inne vill varandra något i torpet …Ja ni fattar.

Men håll ut. Jag blir snart normal igen. Och det är ju trots allt sommar och många när väl den där torpardrömmen så det kanske rent av passar sig. Och lagom till hösten blir det skor skor skoooor igen.

Den här bilden togs dagen innan visningen då jag hälsade på min polare på vischan som sa -Grannens torp är till salu, ska vi kolla in det? ..And the rest is history.

  Eller history och history.. Det är väl snarare en början. Vet inte ens hur den där åkgräsklipparen funkar som ingick i köpet.. Tror jag låter äldre sonen lösa det.