Vad hände?

Här börjar man blogga på Allt om stockholm och tänker sig att nu ska läsarna minsann få läsa om mitt glamourösa storstadsliv proppat av glassiga jobb, lyxig shopping, glittriga premiärfester och vilda nätter med skvallriga inslag av urspårning. Ett liv där jag snitsigt pendlar mellan att vara en cool hardworking morsa och ett hardworking partymonster. Tänkte att nu blir det mycket bilder på snygga tights, fixade naglar, bikinis och solbrillor och skor skor skoooor. Och så en massa selfies förstås. För det har Kissie lärt mig.

Men..

Det ena ledde till det andra och det tredje och så vidare och plötsligt var man husägare. Alltså jag äger hus och mark. Jag har köpt ett landställe. Jag!?

Idag fick jag tillträde. Alltså en bunt med viktighetspapper som säger att jag ska betala massa saker..lån och sånt.. OCH en Nyckel. En nyckel till mitt hus, på min tomt. Mitt plejs!

Jag fick ett infall för drygt en månad sedan. Budade loss på ett gulligt 1800-talstorp i halvskruttigt skick och fick det. Bam! Har aldrig tagit ett lån i hela mitt liv förut. Har aldrig gjort en bostadsaffär förut. Helt plötsligt märker jag att jag börjar ringa bank om lånelöfte och kollar om jag kanske har råd med den där handpenningen ändå. Jag är egentligen livrädd för lån. Mår dåligt om jag e skyldig någon pengar, om det så bara är för en lunch eller så.

Kanske är det “Lyxfällans” fel? Det där programmet ( i TV3) har haft helt fel inverkan på mig. Varje gång programmet korsar min väg fastnar jag och tänker -Men jäklar vad massa lån man kan få så lätt och vad en massa kul man kan köpa för pengarna! De som är med tar ju dessutom lån för att lösa sina andra lån.. plus att varenda kotte jag känner har lån. Är det inte gamla studielån så är det bil-lån eller bostadslån på flera miljoner. Så min slutsats blir liksom att jag kan väl också ta ett litet lån.?

Så den här bloggen kommer nog ialla fall nu till en början på ett lite Ernst Kirschsteigeraktigt vis handla om hur jag fixar i trädgården ute på torpet. Funderar på tapeter till torpet. Dricker kaffe ur en mysig mugg på trappan till Torpet. Känner hur Ute och Inne vill varandra något i torpet …Ja ni fattar.

Men håll ut. Jag blir snart normal igen. Och det är ju trots allt sommar och många när väl den där torpardrömmen så det kanske rent av passar sig. Och lagom till hösten blir det skor skor skoooor igen.

Den här bilden togs dagen innan visningen då jag hälsade på min polare på vischan som sa -Grannens torp är till salu, ska vi kolla in det? ..And the rest is history.

  Eller history och history.. Det är väl snarare en början. Vet inte ens hur den där åkgräsklipparen funkar som ingick i köpet.. Tror jag låter äldre sonen lösa det.