Hela förra veckan skulle jag gjort 1000 viktiga saker, men hela förra veckan ägnade jag åt att förlänga en icke längre existerande semester. Hittade på ursäkter (eller vad det nu var?) för att ha en anledning att ligga och jäsa i hammocken i solen, i trädgården. Slöinstagramma, messa med kompisar, smörja in mig med HawaianTropic och ibland göra en kraftansträngning, dvs. gå in å tillreda ännu en iskaffe. 

Långt därinne, där längst bak i bakhuvudet fanns en röst som sa, eller snarare skrek -Fixa bokföring, maiiilaaaa, fakturera, betala räkningar, styr upp för kommande jobb, planera ditt liv, tider, skolstart, skriv, planera, blogga, jobba. JOBBA!!! 

Men jäklarns vad jag inte lydde. Pyttelite gjorde jag. Skrev några jobbrelaterade sms och bloggade på fredagen. Det var alles. Det är så himla himla svårt ju!, att gå tillbaka till jobbmode efter semestermode. Framförallt när solen fortfarande steker och rosévin fortfarande känns som den mest relevanta måltidsdryck. 

Och hjärnan.? Den e ju helt seg. Lixom avslappnad så den inte kan tänka smart. Försökte handla i mataffären men köpte helkonstiga varor som inte passade ihop ens.. 

Men ok, nu har kidsen börjat i sina skolor, 4:an och KTH, och jag kan inte längre blunda för faktum att det är dags att ta tag i bitarna. Även jag måste vara lite vuxen. Så nu gör jag det. Tar tag.

Var tvungen att åka hemifrån, sätta mig på ett fik utan skön trädgård, hammock och annat gött som kan distrahera. Där öppnade jag min fallfärdiga dator och började “jobba”. Det gick ok. Nu är saker lite mer plannade och ett första podavsnitt inspelat. Wohooo!

I etern imorrn kan ni höra höstens första “Ihop med Josefin” med mig och Quetzala! Hoppas ni gillar det. Och hoppas att ni också lyckas komma igång sakta men säkert.. Sakta. Man får ta det lite långsamt i början. Visst får man? Hålla kvar semestern lite lite till. 

  
Känner hur mitt business-jag knappar in.. Lite motvilligt.

  
Relationer, kärlek, åtrå. Massa massa Feelings. Ny säsong! Med start imorrn tisdag. Så underbart! 

Ja men hej! Är du kär?

Har du just blivit ihop med värsta härliga tjejen..eller killen? Känslorna spirar och du är lyckans lylylylyyyyycklig!!! Grattis! Kul för dig. Skrev du på ett kontrakt när ni blev ihop? Ett där du lovar och svär att bli helt dum i huvudet? Förr eller senare. Ok, bara undra…

För vad är det med er? Med oss? Som blir ihop. Vad är det som gör att så fort man är ett par beter sig som en idiot. En idiot som fått för sig att man kan äga en annan människa. För sånna är ihop-reglerna. Han är MIN. Hon är MIN. Så romantiskt..ehh.. Det är ok att kontrollera den man är ihop med. Bestämma vad som är okej och inte att ens partner gör. För det är plötsligt upp till din partner att bestämma om det är fritt fram för DIG att gå ut med kompisar, hur länge ni är ute och hur ofta du bör höra av dig. Och då såklart säga att du inte alls har så kul och mest vill hem å mysa ..men stannar ute en stund till för -Jag träffar ju dem så sällan och DE vill verkligen hänga ett tag till. Detta säger du såklart med förställd bebisröst innan du lägger på och kan pusta ut för din partner inte blev lack. Denna gång.

Det är ett pågående spel fram och tillbaka en stund och förr eller senare har den ena eller andra övertaget. Och det är då det slår in. Garanterat, enligt kontrakt och allt. Båda blir dumma i huvudet.

Den ena tvingar den andra att välja mellan hen och annat. Annars.. Den andra finner sig och blir som förbytt. Drar sig undan, börjar passa sig, blir nervös, stressad, tassar på tå, drar på sig silkesvantar. Börjar tramsa sig för att tala klarspråk. I livrädsla för att bli lämnad eller att bli skälld på. Skälld på, på ett helt orimligt sätt. På ett sätt som du aldrig skulle bli skälld på av en familjemedlem, vän eller ens en bekant. För sådana är ihop-reglerna, att man kan gå över gränsen för vad som är okej. För vad som är lagligt ibland. Det är  ju ändå gulligt och fint med starka känslor? Känslor som går över styr och där en beter sig sjukt och en annan sakta men proppsäkert transformeras till en blöt fläck utan identitet. Eller? Vafan..

Åhhhhhhh så in i trött på detta! På att se nära och inte så nära vänner och bekanta, tjejer, killar, kvinnor, män, hamna i denna relationsfälla. Idiotfällan de luxe. Jag har också hamnat där. Flera gånger faktiskt. Men jag har tagit mig ur. Alldeles för sent har det känts som, men ändå. I did it. Jag var tvungen för det har varit No return-läge och det har varit helt ljuvligt att komma tillbaka till sig själv innan det var försent. Tack till mig.

Vet ni? ALDRIG mer kommer jag göra avkall på mig själv, förminska min person (lighet) och mina livsvärderingar för någon annans skull, eller rättare sagt ihop-reglernas skull . Aldrig kommer jag skriva på dum i huvudet-kontraktet.

Tänk på det snälla gulliga kärlekskranka ni. Signa inte upp på det. Signa istället upp på att stötta, älska, lyfta och vara den superhärliga person du redan är, ihop med en annan. Fullt ut.

  
Till death do us apart ..ska det väl ändå vara härligt och jämlikt?