Okej, nu måste jag göra ett inlägg i tjockisdebatten..

Är man tjock mår man dåligt säger Katrin Zytomierska. Hur kan man säga så? Det är ju exakt lika dumt som att påstå att den med hög panna automatiskt är smart …eller att den med tätt mellan ögonen automatiskt är korkad. Det finns massor av fördomsfulla gammeldags redogörelser för hur ett utseende visar på egenskaper, hur man är eller för den delen mår. Väldigt mossigt.

Klart det finns tjocka som mår dåligt, precis som det finns smala, korta, spinkiga el vältränade som mår dåligt. Men vad är det som säger att just tjocka som mår dåligt gör det för att de är tjocka? Ja, en rimlig anledning kan förståss vara att de får höra från ANDRA att de BORDE må dåligt för de är så tjocka? Även om de kanske mår dåligt över något helt annat.

Skulle inte en person eller låg panna eller tätt sittande ögon må dåligt till slut om alla sa till hen att -Du måste vara sjukt puckad med tanke på hur låg panna du har eller hur dina ögon sitter? Kanske skulle du ta och läsa lite mer böcker eller utbilda dig lite mer …så du blir lite smart!?

Ett utseende är ett utseende. Punkt. Kan vi inte bara stanna där. Om vi matar dem med en viss typ av utseende med att de borde må piss pga sitt utseende, så klart att de tillslut gör det.. Eller åtminstone blir väldigt trötta på det hela.. Ledsna. Ledsna på att folk är så elaka/dumma att de tar sig rätten att öppet döma en efter något så banalt som ett utseende. Många är tjocka av naturen. De ser ut så bara. De kan banta eller träna eller vad som helst men de är grundtjocka. Och de SKA se ut så. Naturen har skapat dem så.

Sen finns det de som äter sig eller latar sig tjocka. Men låt dem göra det dååååå! Det är fan inte någon utomståendes rätt eller ensak att säga vad den personen bör göra, så länge den inte själv ger uttryck för att behöva hjälp eller stöd eller förändring. Alla som mår skit av en eller annan anledning VET att det finns sätt att ta tag i sina problem men frågan är OM och NÄR man vill och är redo. Sjukt att ens behöva säga något så här självklart.

Ingen går till samma skamlösa attack mot tex (smala) rökare, (smala) alkoholister eller för den delen alla dessa människor som lever “ohälsosamt” utan att vara just tjocka. Och är det förresten nån jävla lag på att man ska vara hälsosam!? Nej, just det. Vissa kanske måste vara lite ohälsosamma för att må just BRA! Fine.

Sen vill jag lägga till ytterligare aspekt på detta med måendet. En person som tränar regelbundet, äter färska ekoblåbär, keso och nyttighetsmüssli varje dag och visar upp magrutorna på Insta behöver inte alls nödvändigtvis må bra. tvärt om. Det är väl ett tecken om något på att det inte står helt rätt till när någon hetsar ut i alla sociala medier hur BRAAAA de mår… Min uppfattning om dessa stackare som tjatar hål i huvudet på oss om sin tradiga träning och bilder på sin skitnödiga kost och hårda kropp inte alls mår bra. De vill ju bara ha snabb bekräftelse på att de är duktiga och snygga så de kan INTALA sig att de mår bra!? För att slippa känna efter. För att det egentligen är något som skaver och trycker men det orkas inte tas tag i just nu. Så man  jagar likes istället. Quickfixes.

Är så trött på alla vuxna människor lägger ut sina träningsrutiner stup i kvart. Vad vill de med det? Det blir bara tjatigt. Precis som med allt som det blir för mycket av. Skulle en tjocksmock lägga ut bild varje gång hen åt kladdkaka skulle det också bli tjatigt.

Allt som det blir för mycket av är fucking tjatigt. Och är det något vi än så länge INTE har för mycket av i vårt moderna trångsynta ofta bakåtsträvande samhälle är det folk som tillåter sig att gilla sina kroppar. Som de är. Tjocka, smala, skrynkliga, bleka, krokiga, knasiga, vackra. Fungerande. FUNGERANDE.

nu var det exakt en vecka sedan jag kom hem från NY. Vidrig hemresa då flyget var försenat 30 (!) timmar. Men det, å andra sidan, gjorde det extra skönt att komma hem. Man blev allt lite nykär i sitt lilla Sverige när man satt där på JFK och inte hade en aning om när man skulle komma hem. Norweigan körde ju hardcore silent treatment på oss stackars resenärer.. höll oss helt ovetandes om precis allt in i det sista.

Hursomhelst. Nu väl hemma. Nu fint väder. Nu helg. Allt borde vara tiptop. Men jag har drabbats hårt av en slags jävuls-jetlag!! Den vill inte gå över. Till varje pris är den kvar. Varje natt vaknar jag och varje dag har jag ont i huvudet och så somnar jag ibland mitt på dagen likt en person med sömnsjuka. Inget kan väcka mig då. Min säng skulle kunna stå i brand, ändå vaknar jag inte. Och när jag väl är vaken känner jag mig helt dimmig. Som att jag står brevid mig själv och kollar på allt som händer. är liksom inte helt i mig själv och närvarande. Känner mig som ett spöke typ. Detta är så vidrigt! Tycker mig ana att det blir aningens bättre för varje dag som går, men det går för låååååångsamt.

Hjälp! Har någon tips på mirakelmetod mot jetlag!?!? Jag pallar inte mer. Hur kommer man ur detta ruggiga tillstånd?