VMA: Vi är många med lite tunn hud nu

Sämsta dagen hittills. Okej, hade en effektiv förmiddag med en att göra-lista med jobbgrejer att riva av men sen… tacklade jag liksom av. Fick inget gjort, läste bara sura människor på Twitter.

Kanske har det att göra med att jag faktiskt inte gått ut på tre dagar. Det har kliat i halsen och jag har haft lite muskelvärk och nu tar man ju inga risker. Jag tvingades till och med höra av mig till en granne (alla brf-stockholmares fasa) och fråga om han kunde köpa en liter mjölk till mig; den rara människan hade en oöppnad liter som han ställde utanför min dörr.

Efter lunch i dag blev det inte så mycket gjort, förlåt chefen. Skriver på en recension, det blir dåligt, det blir dumt, det blir… blä. Raderar, skriver om, raderar, skriver om.

Då, plötsligt – ett sms om att ett blombud är på väg. En vän (SARA! <3) har uppfattat min melankoli och skickar mig BLOMMOR (SE BILD!)!

Ja, jag grät en skvätt igen. Jag är alltid en oerhört lättrörd person och nu är det värre än vanligt.

Jag vet att jag i går skrev att jag skulle försöka vara lite mer peppig men det var tydligen inte i dag. Men det finns ju nåt i det här ändå? Vi måste våga be om hjälp nu. Vi måste försöka se och lyssna in varandra. Många har nog lite tunn hud just nu. Var snälla.

I dag har jag förresten inte känt av några symtom och gör jag inte det i morgon heller så kan jag sen gå till Ica. Och ett varv runt ön där jag bor. Herregud vad jag ska andas frisk luft.