Drömliv

En bekant hörde av sig via Facebook och berättade att hon drömt om mig härom natten, en dramatisk dröm. Vill inte berätta för mycket om andras inre liv men bland annat hade jag benet i gips.

Jag känner igen det där med konstiga drömmar just nu, och hör andra vittna om samma sak. Under den långa promenad jag tog med två vänner i går – 16 000 steg – pratade vi om det och ena vännen lanserade teorin att eftersom vi får så få intryck just nu så skrapar det undermedvetna liksom på botten av tunnan, det som kommer upp ur oss har legat rätt djupt.

Själv har jag flera gånger fått bilden av en björn i ett ide, så känner jag mig. Jag sover tungt och mycket, med livliga drömmar – men det är där ute, utanför mitt ide, det verkliga dramat pågår.

I natt drömde jag att jag tappade bort mamma. Hon gick precis bakom mig men när jag svängde in på nåt restaurangliknande så försvann hon. Jag ropade men hon svarade inte.

Det kanske inte är den mest svårtolkade drömmen.

När jag vaknade i morse och slog på radion spelades Paul Simon och jag hann tänka ”åh nej, har coronan tagit Paul Simon?!” Men det hade den gudskelov inte, de bara spelade ”50 ways to leave your lover” i P1.