Klädd för coronakarantän

Så till den viktiga frågan: vad har man på sig i karantänen? Klassisk är redan den intervju Kajsa Ekis Ekman gav i Bon, där hon gör rent hus med myskläder när man jobbar. Slappa kläder leder till slappa tankar, kan man sammanfatta hennes hållning. Jag kan inte svära på att hon har fel men tänker att det ändå är skillnad om man som hon alltid är frilans.

För jag klär inte upp mig. Att stryka en skjorta för att sen sitta hemma känns inte aktuellt, inte heller att dra på mig klänning och nylonstrumpor, som man vanligtvis känner sig lite extra fin i.

Men jag går heller inte runt i mjukisar. Två gånger om dagen ”träffar” jag kollegorna i videomöten och då vill jag vara ordentligt klädd och kammad.

Jag har här upptäckt en tredje väg, som tydligen är min. För karantänen har visat sig vara de tveksamma reafyndens tid. Jag hittar tröjor som det inte är nåt fel på men som jag aldrig har på jobbet i vanliga fall. De där man inte hade köpt till fullpris men som man tänkt ”jamen 179 kronor är ju inte så mycket, jag kan ha den… jaa, en sommarkväll som är lite sval” (en relevant klädkategori i det här landet).

Till reafyndet bär jag uteslutande jeans, jag har några jag varvar mellan. Inte mjukisar men heller inte några slacks.

Men okej, jag håller inte stilen hela vägen ner. På fötterna sitter mina gamla skinntofflor. Nåt ska man ju ha när man ändå bara sitter hemma.

Gav mig ut för att proviantera i dag. Sportade mina nya sneakers – passade på, eftersom när det här är över är jag rädd att vi redan är i säsong för ballerinor och sandaler.