Onormala byxor, normala människor

Ett nederlag i det lilla: efter exakt nio veckors hemmaarbete satte jag i dag på mig mjukisbyxor. Jag skyller detta på SYMTOMEN som jag fortfarande känner. Om man inte är helt kry kan man väl få vara lite mjukt inbäddad i alla fall?

Jag hoppas dock att jag är tillbaka till min vanliga klädkod för hemmajobb.

I dag fick också blommorna flytta ut på balkongen igen även om det bara är marginellt bättre väder än i går.

I övrigt tror jag att jag börjar skärma av lite. Jag orkade inte ta till mig den där spanska studien alla pratar om, som tydligen säger att ja jag vet inte men det är visst mer hopplöst än någonsin.

Jag tittar inte heller på Aktuellt längre, i stället plöjer jag just nu igenom ”Normala människor”. Många har hyllat den och visst är den fin men är det inte en ungdomsserie? Det säger jag inte för att den handlar om unga människor men det är något i tonen, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men jag känner mig rätt gammal när jag tittar på den.

Jag önskar i alla fall att jag hade sett den när jag var tonåring. Jag fick se hur en kärleksrelation kan vara via ”Betty Blue” istället, det var inte så uppbyggligt för en tonårsflicka ska jag säga. Jag borde ha fått se Connell i stället, och fått en aning om vad som kan döljas i en tigande tonårspojke. Okej, det här drog i väg. Nu ska jag koka soppa. I morgon går vi in på veckan tio (10).