VM-semifinal 2001. Fredrik Modin skrinnar fram och trycker iväg ett tungt handledsskott i ribbtrakten. Är pucken inne lever gulddrömmen för Sverige. Men den ryske domaren Leonid Vajsfeld är säker på sin sak: inget mål, Tjeckien till final.

Vajsfeld är inte domare längre, även om videogranskningen visade att han hade rätt. I stället sadlade han om och blev general manager för Chimik (numera Atlant Mytistji) 2005. Men eran som GM slutade i somras. Officiellt är klubbens dåliga ekonomi orsaken till att Vajsfeld fick gå, inofficiellt låter det som att han förskingrat pengar.

Vad har då den inte så korrupte domaren, men troligen desto mer korrupte general managern lämnat efter sig i förortsklubben Atlant?

Förutom en sönderslagen ekonomi – som han med ett par andra obotliga optimister körde i botten – har han sett till att Atlant är den klubb i KHL som fått mest valuta för pengarna (jag vet, det kan feltolkas). Som ni tidigare läst har man tvingats skära ner på lönerna med 50 procent till den här säsongen.

I ett svep försvann hela den bärande stommen från i fjol:

• Målvakterna Ray Emery och Vitalij Kolesnik (båda två top notch i ligan) 
• Succéimporterna Magnus Johansson och Esa Pirnes (stack i och för sig redan inför slutspelet förra säsongen).
• Trollgubbarna Aleksandr Koroljuk och Albert Lesjuv (tvåa och fyra i den interna poängligan, nu i Real S:t Petersburg)
• Powerforwardarna Nikolaj Pornin och Denis Archipov, och veteranen Igor Koroljov (alla topp tio i den interna poängligan)

Vajsfeld fick uppdraget att göra en Skellefteå – söka efter meriterade spelare med ett eller ett par mellanår bakom sig.

När Martin Gerber skrev på i slutet av juli meddelades det att lagbygget var klart. Atlant, med Vajsfeld och senare hans ersättare Andrej Verevko bakom spakarna, hade lyckats behålla Sergej Moziakin och knutit till sig Mikko Luoma och Fredrik Bremberg från elitserien. Men annars var det idel spelare som storklubbarna ansåg vara överflödiga:

• NHL-veteranerna Oleg Petrov och Oleg Kvasja, tillika föredettingar.
• Dmitrij Siomin, som under tre säsonger i Lokomotiv Jaroslavl aldrig fått genombrottet som alla väntat på.
• Mattias Weinhandls tidigare kedjekamrat Eric Landy, som fick göra plats för Linus Omark och Johan Harju.
• Det tidigare löftet Igor Mirnov, numera ansedd som talangen som aldrig blommade ut.
  

Kanske, kanske fanns det här någonting att hoppas på för Jante. Något ryskt där kontiunitet var nyckelordet, om än påtvingat. Där det inte miljontals rubel spenderas så fort det börjar gå tungt.

Inte då.

Precis innan seriestarten dök finansiärerna upp igen.

Fredrik Bremberg, som inte presterat, sparkades. In kom Jiri Novotny och senare Nikolaj Zjerdev.

Och det går inte att klaga på de sena värvningarna. Novotny gjorde – som ni kanske vet – mål efter drygt två minuter i Atlants färger, Zjerdev har inlett med fyra poäng på tre matcher och Atlant har klättrat upp på andra plats i Western Conference.

Avskrapet då?

Jo, de har tilldelats större roller än de hade i sina tidigare lag – och klivit fram. Petrov har varit grymt nyttig, Siomin stod för ett hattrick i dagens match mot Metallurg Novokuznetsk, Landry styr spelet i andrakedjan och Kvasja (nu hade han visserligen en betydande roll i Traktor Tjeljabinsk i fjol, men ändå) producerar och dominerar det fysiska spelet.

Valuta för pengarna – da!