Kommer ni ihåg när Modo tilldelades smeknamnet ”Real Modo” under lockoutsäsongen 2004-05? Kommer ni då också ihåg hur det gick för Sveriges svar på Los Galacticos? Det är klart ni gör. Det gick ju inget vidare.

SKA S:t Petersburg brukar ofta hånas för att man storsatsar varje säsongen, men ändå inte lyckas få folket i staden att bry sig om hockey – och dessutom aldrig når några resultat.

I fjol blev det respass redan i åttondelsfinalen efter 0-3 i matcher mot Spartak Moskva. För att undvika ett nytt debacle har klubbens ordförande och tillika KHL-presidenten, Aleksandr Medvedev, öst pengar över ett dussin stjärnförvärv under sommaren.

Tanken var att skapa ett Real, men när Silly Season summerades liknade truppbygget i stället AC Milan. Meriter i osannolika mängder, men stjärnor som i regel redan haft sin peak för länge sen.

I dagens möte mot Traktor Tjejlabinsk ställde tränaren Barry Smith med upp följade spelare i förstakedjan:

Sergej Zubov, 39, Ray Giroux, 33, Maksim Susjinskij, 35, Petr Cajanek, 34, Aleksej Jasjin, 35.

Smith, som får sparken om han inte tar laget till final, förfogar totalt över 17 spelare som passerat 30 år. Åtta av dem är 35 år eller äldre.

Mot Traktor gick veteranerna på halvfart – om ens det. Konstatin Gorovikov var mil från sina insatser i det ryska landslaget, Sergej Brylins 13-åriga sejour New Jersey Devlis verkade som från en helt annan tidsperiod och Aleksej Jasjin såg stappligare ut än någonsin. Den enda som klarade av att glida på en skridsko och ändå prestera var Sergej Zubov. Vilket passningsspel, vilken kyla, vilken tempotorsk!

Vid ställningen 1-3 med två minuter kvar av matchen vaknade åldermännen plötsligt till: oj, vi håller på att förlora. Zubov reducerade och ett flertal riktigt heta chanser skapades, men det räckte inte.

Men så fanns det två spelare som bröt mönstret och faktiskt jobbade för loggan på bröstet. Den i LG Hockey Games så briljante Maksim Rybin och Nils Ekman.

Rybin åkte som vanligt skridskor som en dåre, men Ekman gick ett steg längre. I sin säsongsdebut slet han som ett djur. Han gick i bräschen, offrade sig för laget, var nyttig i båda ändor av planen och stod för en fenomenal framspelning till Aleksandr Koroljuks 1-2-mål.

Detta efter att klubben fyra gånger om försökt göra sig av med honom under sommaren, tvingat ner hans lön med 50 procent och låtit honom spendera delar av försäsongen i reservlaget. Barry Smith anklagade honom därefter för att inte vara en lagspelare.

Ekman svarade med att vänta på sin chans och när den kom visade han hjärta för klubben som vänt honom ryggen.

Inför säsongen drömde Smith om samma självspelande, pucktrillande offensivt piano som Kent Forsberg gjorde för fem år sedan. När han vaknar på fredagsmorgonen har han förhoppningsvis insett att något sådant inte finns. Det som finns i S:t Petersburg just nu är en svensk som vunnit sin återupprättelse.