Finns det plats för både Omark och Weinhandl?
av
Dynamos coach Sergej Kotov tog i för tsar och fosterland när han intervjuades av Sport-Express inför derbyt mot CSKA.
– Den svenska kedjan har allt som krävs för att vara ligans bästa. Jag gillar speciellt det jag sett av Omark nyligen. Han har en hög nivå på sitt spel och jag tror att han kan hålla samma stabilitet som Datsiuk. Nu när ligan startar hoppas jag att mina antaganden blir sanning.
Det blir intressant att se vad Kotov har att säga så här efter matchen. Det gick ju inte riktigt som han hade tänkt sig. Dynamo har ett sjuhelvetes lag, men förlusten mot CSKA visade att det finns mycket att jobba på. Grundspelet sitter ju inte alls och det man fick förlita sig på i stället var individuella prestationer. Många försökte, få lyckades. Leo Komarovs – bäst i Dynamo i kväll, vilken fart – 1-1-mål var ren och skär klass, Dmitrij Afanasenkovs handledsskott borde Konstantin Barulin tagit, Saprykin hade några genombrott, Omark och Harju hade varsin riktigt het chans, och Weinhandl dribblade bort sig i första perioden. Mycket mer var det inte.
Men det tog sig för svenskarna. I sista perioden matchades de aningen mer frekvent och mot slutet såg det helt okej ut. Samtidigt är det befogat att undra om det verkligen finns plats för Weinhandl och Omark i samma kedja. En målskytt och en framspelare, javisst, men samtidigt är Weinhandl av den arten att han numera gärna skapar sina målchanser själv. I fjol visade han att han inte är beroende av en Tony Mårtensson-typ vid sin sida. Weinhandl har pratat om att det gäller att anpassa sig till att Omark vill ha mycket puck, men med de spelare och spelartyper som Dynamo förfogar över ska det inte behöva vara en nödvändighet. Men visst, den svenska konstellationen tillhörde ändå den piggare halvan av Dynamospelarna och det råder väl inga direkta tvivel om att målen kommer att komma. Det tål dock att tänkas på att de inte nödvändigtvis passar ihop bara för att de är av samma nationalitet.
CSKA:s viktoria var en tvättäkta coachseger. Det har blåst storm kring Sergej Nemtjinov ända sen han blev klar som tränare för klubben. Fyra av lagets största stjärnor, bland dem Saprykin och Vadim Jepantjintsev, båda i Dynamo nu, klargjorde snabbt att de ville lämna klubben. Endast straffsumparen Denis Parsjin är kvar i dag. Nemtjinov svalde stoltheten och har gjort Parsjin till lagets ledande spelare, trots hans tidigare ovilja att spela i klubben. Mot slutet av matchen, när CSKA fortfarande låg under matchade Nemtjinov laget hårt. Med ryska mått mätt tog han ut målvakten i ett tidigt skede och spelade mycket med potentiella matchvinnare, exempelvis Niko Dimitrakos (även fast han aldrig riktigt kom igång.) Allt medan Kotov, timeouten till trots, i princip oförändrat rullade runt på sina fyra kedjor utan att någon spelare verkligen tog tag i händelserna. Således: Dynamo 2, CSKA 3.
Det blir intressant att se vad Kotov har att säga så här efter matchen. Det gick ju inte riktigt som han hade tänkt sig. Dynamo har ett sjuhelvetes lag, men förlusten mot CSKA visade att det finns mycket att jobba på. Grundspelet sitter ju inte alls och det man fick förlita sig på i stället var individuella prestationer. Många försökte, få lyckades. Leo Komarovs – bäst i Dynamo i kväll, vilken fart – 1-1-mål var ren och skär klass, Dmitrij Afanasenkovs handledsskott borde Konstantin Barulin tagit, Saprykin hade några genombrott, Omark och Harju hade varsin riktigt het chans, och Weinhandl dribblade bort sig i första perioden. Mycket mer var det inte.
Men det tog sig för svenskarna. I sista perioden matchades de aningen mer frekvent och mot slutet såg det helt okej ut. Samtidigt är det befogat att undra om det verkligen finns plats för Weinhandl och Omark i samma kedja. En målskytt och en framspelare, javisst, men samtidigt är Weinhandl av den arten att han numera gärna skapar sina målchanser själv. I fjol visade han att han inte är beroende av en Tony Mårtensson-typ vid sin sida. Weinhandl har pratat om att det gäller att anpassa sig till att Omark vill ha mycket puck, men med de spelare och spelartyper som Dynamo förfogar över ska det inte behöva vara en nödvändighet. Men visst, den svenska konstellationen tillhörde ändå den piggare halvan av Dynamospelarna och det råder väl inga direkta tvivel om att målen kommer att komma. Det tål dock att tänkas på att de inte nödvändigtvis passar ihop bara för att de är av samma nationalitet.
CSKA:s viktoria var en tvättäkta coachseger. Det har blåst storm kring Sergej Nemtjinov ända sen han blev klar som tränare för klubben. Fyra av lagets största stjärnor, bland dem Saprykin och Vadim Jepantjintsev, båda i Dynamo nu, klargjorde snabbt att de ville lämna klubben. Endast straffsumparen Denis Parsjin är kvar i dag. Nemtjinov svalde stoltheten och har gjort Parsjin till lagets ledande spelare, trots hans tidigare ovilja att spela i klubben. Mot slutet av matchen, när CSKA fortfarande låg under matchade Nemtjinov laget hårt. Med ryska mått mätt tog han ut målvakten i ett tidigt skede och spelade mycket med potentiella matchvinnare, exempelvis Niko Dimitrakos (även fast han aldrig riktigt kom igång.) Allt medan Kotov, timeouten till trots, i princip oförändrat rullade runt på sina fyra kedjor utan att någon spelare verkligen tog tag i händelserna. Således: Dynamo 2, CSKA 3.