Ny dag betyder nya insikter. Det jag just insett är att den här bloggen inte är redo för 1000 tecken om varför Metallurg Novokuznetsk missar slutspel, vi är helt enkelt inte där än.

Så i stället för att gå igenom ligan lag för lag, så blir det en liten special-preview i fyra delar med stjärnor som kommit och gått, de som bestått, svenskarna och en titt på tabellen. Först ut:

Stjärnor som kommit och i alla fall några som gått

Och då finns det ju såklart bara ett ställe att börja på. I Övertorneå. Johan Harjus och Linus Omarks flytt till Dynamo Moskva är årets övergång i svensk hockey, kanske i viss konkurrens med monsterflytten till Toronto.

I Ryssland var storyn toppsäljande fram till att en viss Sergej Fjodorov bestämde sig för att flytta hem. Samtidigt inser ryssarna värdet av att Sveriges just nu hetaste talanger, 22 och 23 år, väljer KHL framför NHL. Det är lite som att Jevgenij Malkin och Aleksandr Ovetjkin skulle ha gjort ett mellanår i elitserien när den stod på topp – en haltande och dement jämförelse, men ni fattar.

Vi går raskt vidare.

Så här tyckte Nathan Perrott om staden Magnitogorsk. Det är en uppfattning han inte delar med Fjodorov. Nu var det väl knappast de bolmande skorstenarna i metallstaden som var lockande för 39-åringen utan snarare ett antal miljoner rubel och chansen att lira med lillebror Fjodor. Men likafullt, han är tillbaka i Ryssland för att spela i KHL och det har ökat trycket efter biljetter till max i såväl Magnitogorsk som övriga Ryssland. Där Fjodorov spelar kommer det vara fullsatt.

I Riga är det ännu större att Sandis Ozolinsh blivit kvitt sina alkoholproblem. Letterna är tokiga i hockey, Ozolinsh är den största stjärnan i landets historia och han har inte spelat i Dinamo sedan säsongen 1990-91. Förväntningarna på honom är uppe bland molnen, vilket gjort skridskovirtuosen, som har långt till toppform, lite nervös.

Fler hemvändare? Sergej Zubov (SKA S:t Petersburg) och Viktor Kozlov (Salavat Julajev) valde, liksom Fjodorov, bort klubben som fostrade dem. Särskilt Zubov blir hyperintressant att se, risken är ju rätt överhängande att han går skadad, typ, 25 matcher den här säsongen, men väl på isen är han fortfarande en av världens bästa backar.

Och vad vore en rysk Silly Season utan några duster med NHL. Denis Parsjin och Sergej Sjirkov har grälat fram och tillbaka under hela sommaren för att få lämna CSKA Moskva och prova lyckan i Nordamerika. Det slutade med att Sjirkov stack, medan Parsjin fick kalla fötter och stannade. Stortalangen Kirill Kabanov är mitt uppe i smeten nu, men det verkar som att Slava Bykovs Salavat ser honom som förlorad till Moncton Wildcats.

Andra vägen har ju Jiri Hudler gått. Från Detroit Red Wings till Dynamo Moskva. NHL är griniga och sätter press på IIHF om avstängning, medan KHL spelar oskyldiga. Omark, Harju och Fjodorov får ursäkta. Men här har vi den största övergången, i klass med Radulovs uppbrott från Nashville förra året, med KHL-ledningens ögon sett.

Hinner vi med Finland lite snabbt också? Javisst. Om vi får räkna in de som spenderade förra säsongen i Nordamerika har vår östra granne har tappat minst sju givna landslagsmän, i Euro Hockey Tour då, till KHL.

Det blir en intressant grannfejd mellan den blåvita kedjan i Ak Bars Kazan (Jarkko Immonen, Niko Kapanen och Janne Pesonen) och den blågula i Dynamo Moskva.