Fick ett SMS av en rysk kollega i dag : ”Vad tycker du om Mikael Tellqvist?” stod det – rakt på sak, men ändå med en viss försiktighet . Aleksandr heter han som skrev. Han skickade meddelandet efter den andra perioden i tatarderbyt mellan Ak Bars Kazan och Neftechimik Nizjnekamsk. Han fick inget svar. Jag tog bort det.

1). Det han egentligen ville säga var: ”Vad är det ni har skickat hit egentligen?”

2). Jag visste inte vad jag skulle svara.

3). Vad jag än svarat i Tellqvists försvar hade han inte brytt sig ändå.

Det vi fick se – Aleksandr på plats och jag via en för dagen taskig stream på KHL:s officiella hemsida – var ett regerande mästarlag som tappade poäng i sin fjärde raka hemmamatch, en oengagerad Aleksej Morozov, utan parhästen Danis Zaripov, Aleksej Teresjtjenko som inte lyckades med någonting och den skadeförföljde stortalangen Kirill Petrov som försökte, men inte fick någon draghjälp.

Vi fick också se fem mål.

Kazan gjorde två, ett kliniskt avslut av Janne Pesonen och ett power play-mål av Andrej Pervysjin, som föregicks av rena CCCP-liret.

Neftechimik gjorde tre. Ett satt i krysset, otagbart för Mikael Tellqvist. De två andra var handledsskott utifrån som han borde ha tagit.

Ak Bars ligger nu på näst sista plats i Eastern Conference. Men det råder ingen kris än. Det såg lika halvdant ut i början av förra säsongen också. Men Aleksandrs sympatier ligger hos Ak Bars. Och han och alla andra som håller på kattdjuren från Tatarstan har dåligt med tålamod. Får de inte se resultat vill de se förändringar.

Enligt mina källor, och beräkningar, lutar det mer och mer åt att den förändringen blir att sparka Mikael Tellqvist. Farhågor som jag skrev om för fem dagar sedan (andra halvan av inlägget).

Och nej, ni behöver inte komma ihåg var ni läste det först.