Tvivelaktiga general managers och problematiken i Dynamo Moskva till trots. Det är dags att börja ta tag i vad som händer på isen. En fullspäckad KHL-lördag har det varit och självklart sätter vi fokus vid Uralbergens västra fot. I Ufa närmare bestämt.

Ett möte mot Salavat Julajev är mer än en match mot en tippad toppkonkurrent i Eastern Conference för Ak Bars Kazan. Det en kamp mot den rivaliserande provinsen Basjkortostan, en kamp mot köplaget som snodde fyra landslagsspelare säsongen 2007-08, och numera är det också en kamp mot Sergej Zinovjev.

Zinovjev, ja. I dag skulle han – den fula ankungen, nu i fiendeland – sätta dit Zinetula Biljaletdinov, Aleksej Morozov och hela jävla Tatarstan.

I 28 minuter och 38 sekunder var han magiskt bra. Om jag hetat Paulo Roberto hade jag utbrustit: ”Jag är kär”. Men jag är ingen Paulo Roberto och Zinovjev är… Zinovjev. Vinnarinstinkten han visat under den första halvan av matchen utbyttes för en sekvens mot rent och skärt hat. Zinovjev snedtände, förvandlade sin klubba till ett slagträ och drog till över Aleksej Teresjtjenkos knäskål. Oprovocerat och oförklarligt.

Under Zinovjevs fem minuters utvisning lades grunden för 4-0-ledningen som Ak Bars hade inför den sista perioden och Niko Kapanen, som gick in som vikarie för den skadade Teresjtjenko, hade fått igång Aleksej Morozovs (1+2) och Danis Zaripovs (2+0) poängproduktion.

Salavat däremot hade förlorat planens bäste spelare och helt tappat rytmen.

Så vad händer?

Ak Bars pressas konstant tillbaka i 20 minuter och kommer lyckligt undan med en 4-3-seger.

Men kontentan blir ändå att den hämndlystne Zinovjev föll på eget grepp i en exceptionellt bra hockeymatch och att Tatarstan kunde andas ut – för den här gången.