Dynamo Minsk kommer säkerligen att försöka få orsaken till sparkandet av Josef Boumedienne till att han inte presterat.  Det brukar ju vara så, men i det här fallet är det bisarrt.

Det enda som går att hitta är att Boumedienne inte bombat in några mål från blålinjen – Minsk hade hoppats kunna dra mer nytta av hans hårda skott – och att han möjligtvis har tappat puck i kymiga lägen ibland.

Men det ska inte vara anledning nog att få sparken när han annars spelat stabilt, haft näst mest istid bland backarna och ligger fyra i den interna poängligan.

Vad det är egentligen handlar om är att Andrej Andrijevskij tagit över som coach och att Dynamo Minsk helt sonika är Dynamo Minsk.

Med Andrijevskij var det här vad jag befarade när Glen Hanlon fick sparken. Boumedienne var Hanlons värvning – liksom i princip halva laget – och nu känner sig Andrijevskij tvingad att börja peta i lagbygget efter sina två inledande förluster mot mediokert motstånd.

Sedan sitter det inte fast med förändringar i Minsk, befogade eller ej befogade. Som jag tidigare skrivit är de nu inne på sin femte tränare på ett drygt år. Men kanske ännu mer talande är beslutet som togs i vintras.

Efter att ha inlett säsongen med ett dussin nordamerikaner bestämde man sig plötsligt för att alla transatlanter skulle bort utom Ben Clymer. Varenda en. Ingen dög längre, utom då Clymer som klarade sig på grund av han tidigare röstats in i importernas All Star-lag.

Vi ska ha klart för oss att Boumedienne sparkats från en väldigt speciell klubb och det garanterat kommer att dyka upp fler saker vi får ställa oss oförstående till i fortsättningen.