Var hamnar blickarna när en oavbrutet hackande internetsändning förstör alla chanser som finns att ta reda på hur Dynamo Minsk, med Josef Boumedienne, Martin Sevc, Ossi Väänänen och nu Richard Lintner i backuppsättningen, kan ligga sist i KHL:s västra konferens?

I Omsk – hockeyhuvudstaden i Sibirien. 10 300 personer på läktarna där lillebror Sibir triggar upp stämningen ytterligare ett par grader genom att pressa Avangard. I pausen skrattar alla åt en värd som håller en lottdragning med cheerleaders inblandade på något vrickat sätt. Det är folkligt. Det är fest. Staden har repat sig.

På tisdag är det nämligen exakt ett år sedan man brakade rakt ned i helvetet. Det var då Aleksej Tjerepanov gick bort.

Två dagar efter dödsfallet begravdes han inför 60 000 personer. Hans far Andrej trädde fram och uttalade en önskan: Vinn ligan i Aleksejs minne.

Avangard försökte, men lyckades varken dölja sorgen eller det överskattade och ihåliga lagbygget. Slutspelsplatsen räddades till slut med ett sent mål av Metallurg Magnitogorsks Stanislav Tjistov i en match som Avangard inte ens kunde påverka.

Där och då hände något. Efter en säsong med två tränare och två förstamålvakter som kommit och gått, och ett dussin åtal och stämningar fanns det inte något att förlora längre.

Avangard skulle möta de gigantiska favoriterna, Salavat Julajev, och enligt expertisen åka ut med 3-0 i matcher.

Det blev 3-1 till Avangard.

Jaromir Jagr slet hårdare än någonsin, tog smällar, förintade box play och gjorde de avgörande målen. Dmitrij Vlasenkov, som varit en marginalspelare i Atlant, växte ut till slutspelets store joker och när tredjemålvakten Aleksandr Fomitjev blev skadad klev fjärdevalet, Jevgenij Tsaregorodtsev, in och höll nollan.

Allt stämde. Fram till den fjärde kvartsfinalen mot Ak Bars Kazan. Avangard föll hårt och brutalt med 1-11. Ändå skanderade publiken: ”Avangard, Avangard, Avangard” till det bittra slutet. Det stödet tog laget med sig till den femte och avgörande matchen, och med 15 sekunder kvar hade de en ettmålsledning. Jagr och de andra kurade ihop sig i båset och hoppades.

Tio minuter senare var de utslagna. Andrej Tjerepanovs önskan om Gagarin Cup-titeln hade inte slagit in.

Inför årets seriestart restes dock ett monument över hans son. Han firar – trots att det inte blev något guld.