Det finns en stor fälla med att följa Dynamo Moskva hösten 2009: man blir automatiskt en kappvändare.

Det är bara att gå igenom veckan som gått för att bli ordentligt förvirrad.

Måndag: Krossar Spartak i Moskvaderbyt.

Onsdag: Förlust mot bottenlaget Severstal.

Fredag: Stabil seger mot ledarna av Tarasov Division, Atlant.

Söndag: Faller igenom totalt mot S:t Petersburg.

Dynamos spel bygger stundtals upp förhoppningar hos omgivningen, och tankar som ”nu måste det ha släppt, äntligen”. Och sedan visar det sig att de är tillbaka på ruta ett två dagar senare.

Rysk media har slutat söka förklaringar. I stället gör de det enkelt för sig. De hackar på den import som producerat minst. Johan Harju, alltså. På presskonferensen efter förlusten mot S:t Petersburg fick vikarierande huvudtränaren Igor Zjiliniskij rycka in och försvara svensken:

Tycker du inte att nivån som Harju spelar på inte riktigt håller i Dynamo?
– Det är för tidigt att säga. Media har byggt upp en illusion om att alla våra spelare är superstjärnor.
– På elva matcher har Johan inte gjort något mål och bara ett par assist. Men samtidigt spelar han mycket bättre när han är i det svenska landslaget.
– Mycket tid åt att anpassa sig har redan passerat. Den tillrättavisningen är inte bara adresserad till Harju, utan hela förstakedjan och alla andra spelare.

Det är väl bara att hålla med egentligen. Harju har inte producerat, det är fakta

Men han utmärker sig inte på något sätt i negativ bemärkelse. Det finns spelare som uträttar både mer och mindre. Kritiken är befogad, men den ska inte bara falla på Harju.

Och fortsätter det i samma Dr. Jekyll och Mr. Hyde-anda för Dynamo lär han väl göra tre mål härnäst och sedan bli bänkad i matchen efter det.