Livet efter Tjerepanov
av
Aleksej Tjerepanovs ande vilade över Ryssland i går. Tårar, ceremonier och tysta minuter, och i Tjechov – där hans dagar slutade – tänkte Vitjaz på allt annat än hockey, då man lät sig krossas av Lokomotiv med 8-1.
Sovjetskij Sport kom ihåg med ett stort reportage om Tjerepanov där tillvaron för vänner och anhöriga är en av sakerna som tas upp. Även den som inte fixar kyrilliskan ska ju naturligtvis – om än i förkortad skala – få ta del av hur livet och tankarna utvecklat sig i Sibirien efter Lesjas död:
Mamman: – Jag är inte rädd för någonting, det värsta i mitt liv har redan hänt mig. Jag är inte ute efter revansch. Jag vill bara veta vem som är skyldig. Jag vet om att han var fullständigt frisk, han klarade av de medicinska testen i New York och att tog de där pillren som behandling, säger Rita Tjerepanov.
– När jag får problem tittar jag upp mot himlen och talar till min son. Jag ber honom att hjälpa mig och då börjar jag må bättre. Jag tänker ofta på tiden vi spenderade tillsammans. Han reste över nästan hela världen och jag undrade mycket över det. – Mina släktingar klagar ofta på att jag inte besöker dem nog ofta. Men det är svårt för mig. Allt påminner mig om Aleksej. Tjerepanovs föräldrar har fått ut 15 miljoner rubel vardera – hans lön för två säsonger. Rita bygger just nu en ishall i hennes födelsestad Barnaul, som ska gå under Aleksejs namn. Hon har även startat en fond för ungdomsishockey.
Flickvännen: Efter tragedin fylldes internet av flickor som uppgav att de var tillsammans med Aleksej. Något som var mycket jobbigt för den verkliga flickvännen Jana Jermakova. – Det har visat sig vem som är vem. Personer som jag såg som vänner har visat sig vara falska. Dessutom har det spridits alla möjliga rykten om mig och Lesja. Vissa tjejer registrerade sig på internet och skrev osanningar på min bekostnad. – I Omsk påminner allt om Lesja. Jag kan inte stanna där länge. Jag bor i Barnaul nu och hjälper hans mamma med fonden.
Vännerna: Tjerapanov spenderade nästan all sin fritid med lagkamraterna Aleksandr Svitov och Anton Kurjanov. – Vi slog alltid vad om hur många mål vi skulle göra. Våra marker var choklad. Om han förlorade ville han alltid vinna tillbaka dem. Så jag köpte en hel hög med choklad… de ligger kvar hemma hos mig nu, säger Kurjanov.
Supportrarna: – En dag bestämde vi oss för att starta ett eget hockeylag, säger en supporter. Såklart var vi riktigt dåliga. Den enda som kom och stöttade oss var Aleksej. Vi bjöd in honom att spela med oss på skämt. – Det fanns tider då Tjerepanov hade svårt att göra mål. I en match mot Traktor reste Avangards fans till Tjeljabinsk för att stödja Aleksej. När han satt på bussen skrek ett par supportrar:
– Ge inte upp, du kommer att göra två i dag. Han gjorde två.
– Vi sa ju det, sa supportrarna efter matchen. – Jag önskar att ni alltid sa så, svarade Tjerepanov med ett leende. De önskar att de alltid kunde säga så, Aleksej. Men du har nog gjort fler än två i himlen.
Sovjetskij Sport kom ihåg med ett stort reportage om Tjerepanov där tillvaron för vänner och anhöriga är en av sakerna som tas upp. Även den som inte fixar kyrilliskan ska ju naturligtvis – om än i förkortad skala – få ta del av hur livet och tankarna utvecklat sig i Sibirien efter Lesjas död:
Mamman: – Jag är inte rädd för någonting, det värsta i mitt liv har redan hänt mig. Jag är inte ute efter revansch. Jag vill bara veta vem som är skyldig. Jag vet om att han var fullständigt frisk, han klarade av de medicinska testen i New York och att tog de där pillren som behandling, säger Rita Tjerepanov.
– När jag får problem tittar jag upp mot himlen och talar till min son. Jag ber honom att hjälpa mig och då börjar jag må bättre. Jag tänker ofta på tiden vi spenderade tillsammans. Han reste över nästan hela världen och jag undrade mycket över det. – Mina släktingar klagar ofta på att jag inte besöker dem nog ofta. Men det är svårt för mig. Allt påminner mig om Aleksej. Tjerepanovs föräldrar har fått ut 15 miljoner rubel vardera – hans lön för två säsonger. Rita bygger just nu en ishall i hennes födelsestad Barnaul, som ska gå under Aleksejs namn. Hon har även startat en fond för ungdomsishockey.
Flickvännen: Efter tragedin fylldes internet av flickor som uppgav att de var tillsammans med Aleksej. Något som var mycket jobbigt för den verkliga flickvännen Jana Jermakova. – Det har visat sig vem som är vem. Personer som jag såg som vänner har visat sig vara falska. Dessutom har det spridits alla möjliga rykten om mig och Lesja. Vissa tjejer registrerade sig på internet och skrev osanningar på min bekostnad. – I Omsk påminner allt om Lesja. Jag kan inte stanna där länge. Jag bor i Barnaul nu och hjälper hans mamma med fonden.
Vännerna: Tjerapanov spenderade nästan all sin fritid med lagkamraterna Aleksandr Svitov och Anton Kurjanov. – Vi slog alltid vad om hur många mål vi skulle göra. Våra marker var choklad. Om han förlorade ville han alltid vinna tillbaka dem. Så jag köpte en hel hög med choklad… de ligger kvar hemma hos mig nu, säger Kurjanov.
Supportrarna: – En dag bestämde vi oss för att starta ett eget hockeylag, säger en supporter. Såklart var vi riktigt dåliga. Den enda som kom och stöttade oss var Aleksej. Vi bjöd in honom att spela med oss på skämt. – Det fanns tider då Tjerepanov hade svårt att göra mål. I en match mot Traktor reste Avangards fans till Tjeljabinsk för att stödja Aleksej. När han satt på bussen skrek ett par supportrar:
– Ge inte upp, du kommer att göra två i dag. Han gjorde två.
– Vi sa ju det, sa supportrarna efter matchen. – Jag önskar att ni alltid sa så, svarade Tjerepanov med ett leende. De önskar att de alltid kunde säga så, Aleksej. Men du har nog gjort fler än två i himlen.