I kväll går det alldeles utmärkt att använda Sovjetskij Sports rubrik från Dynamo Moskvas senaste match mot Metallurg Novokuznetsk. Då avgjorde Mattias Weinhandl igen hette det. Och mot Dinamo Riga gjorde han det än en gång.

Det börjar bli en vana och jag vet inte hur många artiklar jag skrivit i höst om att denne, från Ljungby, notoriske målskytt som bara har tio procents syn på ena ögat. De har alla handlat om mål, framspelningar eller poängligaledningar.

Samarbetet med Jiri Hudler påminner ganska mycket om det med Tony Mårtensson under tiden i Linköping. Weinhandl får chansen att hålla i pucken och skapa chanser på egen hand, men i många fall skördar han frukten av Hudlers framspelningar. Som de två målen mot Riga.

Jag trodde faktiskt att Riga skulle gå ikapp och förbi i den tredje perioden. Det kändes så och hade nog blivit så om Marcel Hossa varit bättre tajmad vid Andrej Plechanovs vansinniga stötbrytning eller om Aleksandr Nizijvis haft bättre skärpa i avsluten. Och om inte Weinhandl avgjort – igen.

Om vi ska flika in på Linus Omark och Johan Harju, så ser det allt bättre ut. Andrej Chomutov har haft svårt att hitta en tredjelänk i den kedjan, men konstellationen med Ivan Neprjajev känns bra komponerad. Neprjajev är oerhört underskattat och han tar över mycket defensivt ansvar från Harju, som blir betydligt mer delaktig i offensiven än tidigare.

Apropå det kan jag inte låta bli att göra liknelsen mellan Omark och bolltrollaren Denilson. Oj, vad han får tiden att gå när han håller pucken i sarghörnet, även om det kanske inte är själva meningen.

Men annars är det Weinhandl. Igen. Och igen. Och igen.