Tiden tickar emot Sergej Michalev – trots att han nyligen fick en son. 62 år och arbetslös igen.

Mellan 1999 och 2005 stod han på peaken av sin tränarkarriär. Som huvudansvarig för Severstal Tjerepovets förde han klubben till sina främsta noteringar någonsin. En andra- och tredjeplats i den ryska ligan. Och vad media älskade honom.

Michalev bjöd alltid, och gör de än i dag, på underhållande citat. En rubriksättares dröm som det brukar heta. När en bortamatch blev uppskjuten en dag, trumfsäsongen 2002-03, var valet självklart vad Michalev skulle göra under sin lediga kväll.

Han gick ner till puben, och berättade anekdoter för journalisterna.

Men det har som sagt gått neråt. I våras fick han sparken från Salavat Julajev efter att de åkt ur Gagarin Cup-slutspelet redan i åttondelsfinalen. Efter det har han stått utan arbetsgivare. Fram till att Torpedo Niznij Novgorod hörde av sig före Karjala Cup.

Michalev hoppade på tåget direkt. Planerade genast att skicka ned Bernd Brückler, Angel Krstev och Joakim Lindström till famarlaget för att väcka upp dem.

Det hann han inte. Efter sex matcher, två segrar och fyra förluster, blev han avskedad i går. I stället tog Torpedo tillbaka Jevgenij Popichin, som först fick göra plats för Michalev.

– Jag har inte fått höra någon anledning, jag fick bara veta att jag fått sparken, meddelade Michalev. Nästan indentiska ord som Popichin yttrade när han fick gå.

Michalev är den som vunnit flest sympatier med den frasen av de två.

Popichins svar: att omgående coacha laget till seger mot Metallurg Magnitogorsk.