Gennadij Velitjkin tillhör kategorin av trotjänare som uträttat så mycket att de är svåra att få bort när de gjort sitt.

Eller?

Sedan 1991 har Velitjkin fungerat som klubbchef i Metallurg Magnitogorsk. Under 90-talet när stålindustrin glödde förvandlade han Magnitka till Rysslands bästa klubb. Vidare var det han som pressade (?) Jevgenij Malkin till att skriva ett kontrakt som senare skulle brytas och i samma veva utropade han krig mot ”hockeyterroristerna” i NHL. Han har lockat över Jan Marek från den tjeckiska ligan och för två år sedan såg han till att få ett muntligt löfte av Sergej Fjodorov om spel i klubben.

Han har helt enkelt betytt oändligt mycket för rysk hockey och skapat det Metallurg Magnitogorsk som än i dag, trots att storsponsorn MMK är hårt drabbad av finanskrisen, är en av Europas ledande klubbar.

Halvvägs in i årets grundserie fanns ingenting att klaga på. Tillsammans med SKA St Petersburg och Salavat Julajev Ufa hade Magnitka varit outstanding. Men efter omstarten infann sig en liten formsvacka. Bröderna Fjodorov drogs med skador, Jan Marek kom tillbaka till spel helt ur form och Metallurg åkte på fem förluster på sex matcher.

Där och då kom den ryska mentaliteten in i bilden. Tålamod finns det ingenting som heter – en syndabock måste utses.

Velitjkin blev det. Trots 18 år av framgångar fick han ett ultimatum efter fem förluster mitt uppe i den drygaste grundserielunken: säg upp dig eller få sparken. Resultatet blev ett mellanting. Velitjkin innehar numera en roll inom klubben där han har hand om kontakter med utlandet.

Vad förändringen, som egentligen inte borde påverka någonting av vad som sker på isen, betytt?

Fem raka segrar.

Visst ska det förändras.