Flaskan eller hockeyn
avYou got to give it up for God.
I söndags var han barmhärtig mot ishockeyspelare. Niklas Lihagen lever och mår efter omständigheterna väldigt bra, Martin Gerber lever och mår efter omständigheterna väldigt bra och i ett mer lokalt sammanhang för mig lever Marcus Henriksson och mår efter omständigheterna väldigt bra.
Människor som får en andra chans; det leder oss i detta Euro Hockey Tour-uppehåll in till just Euro Hockey Tour och den så högt uppskattade Channel One Cup som alla svenskar sååå gärna vill spela när vi packar ihop för juletid.
På torsdag spelar ett kraftigt försvagat Tre Kronor mot ett toppat Ryssland där spelarna – utom självskrivna Fjodorov och Morozov – ska försöka ta den sista lilla chansen att få en OS-biljett.
En av dem som hoppas är Vasilij Kosjetjkin. En målvaktsbjässe på över två meter och 100 kilo som tillhörde den nya generationen storväxta målvakter redan innan den fanns.
Att han kommer att få åka med till OS är högst otroligt. Jevgenij Nabokov och Ilja Bryzgalov har redan abonnerat två platser och den tredje står främst mellan Aleksandr Jerjomenko och Semjon Varlamov.
– Hoppet är det sista som överger en. Jag inser att mina chanser är små, men jag kommer vara förberedd och vänta i startblocken. Hockey är hockey, allting kan hända. Titta bara på vad som hände med Gerber. Vår sport är traumatisk, så man måste vara redo hela tiden. Jag hoppas absolut inte att något dåligt inträffar, men om något oväntat händer är jag redo, säger han till TV-Sport.
Kosjetjkin vet.
Efter att ha varit reservmålvakt i VM 2007 lämnade han moderklubben Lada Togliatti för stora, starka och mäktiga Ak Bars Kazan. Sejouren blev bara ettårig. Händelseförloppet var inte plötsligt, men traumatiskt. Kosjetjkin, som ansågs kunna bli rysk hockeys nästa stormålvakt, fastnade i spriten. Vid 24 års ålder hade han blivit en alkoholist. Karriären avvecklades innan den ens tagit fart.
Kosjetjkin vände hem till Togliatti, fick plats hos Lada och gjorde sedermera ett val mellan flaskan och hockeyn. En säsong senare hade varit på vippen att rädda Lada till kvartsfinal och blivit VM-guldmedaljör med Ryssland.
För en månad sedan fick Kosjetjkin en andra chans hos en rysk storklubb. Förväntningarna i Magnitogorsk är desamma som de var i Kazan. Kosjetjkin konkurrerar på lika villkor om förstaspaden med Ilja Proskurjakov (Mika Noronen i Kazan). Han ska vinna den kampen och föra laget till titlar.
– Det var min första stora resa (Kazan). Jag hade aldrig lämnat Togliatti under en längre period förut. Jag tror att jag inte var psykologiskt redo för ett sådant steg. Hur som helst, det lärde mig en läxa. Jag kommer aldrig att göra om de misstagen.
– Förmodligen har jag blivit mer ansvarstagande. Bakom mig har jag min familj, mitt barn är fem år och börjar skolan snart. Generellt kände jag att något behövde förändras i mitt liv och min karriär. Och nu har den förändringen blivit en flytt till Magnitogorsk.
Avslutningsvis skulle jag vilja formulera det som så att det hänger på Kosjetjkins fortsatta alkoholvanor om hur långt han kommer nå. Han har inte gått stärkt från sitt vänsterprassel med fru Vodka, han har kommit tillbaka och börjat om där han en gång startade.
Hur många av er känner egentligen till vem Vasilij Kosjetjkin är?
Utan henne hade betydligt fler vetat. Nu är det upp till honom, och bara han själv, att upplysa.