Vi har kommit till den tiden på året då Chabarovsk drar sina sista suktande blickar mot slutspelsstrecket och sedan inser att det inte kommer att gå.

Det fina med den insikten är att fansen tar den med gott mod. Bara för att matcherna inte betyder något längre slutar de inte vallfärda till Platinum Arena, och inte heller hindrar det jublet som stiger varje gång pucken passerar den offensiva sidan av mittlinjen.

Det börjar vara en tidsfråga innan transportsträckan mot en ny höst och nya möjligheter börjar.

18 matcher återstår, åtta poäng upp till Traktor Tjeljabinsk på åttonde plats. Ett till synes inte så prekärt läge, men ska Amur ha en chans att haka på är det nu det gäller.

Fyra raka hemmamatcher mot bottenlag väntar; Dynamo Minsk, Dinamo Riga och  Metallurg Novokuznetsk gånger två. Sedan blir det mycket bortaspel. Mot Salavat Julajev, Avangard Omsk och ja, det spelar egentligen ingen roll, för borta blir det i regel ändå inga poäng.

Halmstrået som finns kvar (nu talar vi realistiskt, inte teoretiskt) greppades i dag mot Dynamo Moskva. Med en tortyrresa i kropp och huvud, och vid ett klockslag där det vankas frukost hemma i huvustadstaden äntrade Dynamo isen inför 7100 hungriga fans och 21 lika hungriga motspelare.

Innan de kommit ur sitt yrvakna tillstånd hade Amur gått ifrån till 3-0. När de gjorde det gick de ikapp till 3-3. När de mattades av avgjorde Amur i förlängningen.

Så fungerar gamblandet i Chabarovsk. Det är den chansen geografin erbjuder.

Annars?

Förklaringarnas dag.

Ryssland åkte ju ur JVM mot Schweiz i natt. Förbundskaptenen Vladimir Pljusjtjev skyller på att så många spelare var otillgängliga och Nikita Filatovs inställning, Championat.ru har gjort en vinkel på att det inte är de talangfullaste spelarna som släpps fram, utan de med de rätta kontakterna, och fansen tycker att laget helt enkelt är för dåligt.

Sanningen ligger nog någonstans mitt i.

Uppträdandet under turneringen påminde mycket om det som präglade seniorlandslaget innan Vjatjeslav Bykovs intåg. Det var stundtals lojt, mycket ofta egoistiskt. Talangerna finns, truppen var bra, men ändå snäppet sämre än Kanadas och Sveriges. Med en rysk måttstock är det alldeles för dåligt.

För Filatovs del: Borta bra (inte särskilt), men Moskva bäst.