Mika mot Uralbergen
avVad som fått se sig ignorerat de senaste dagarna?
I korthet gamla goda kroppsfinter från Fjodor Fjodorov, ett konstnummer av Stefan Ruzicka och nya poäng av Linus Omark i ett derby mot Spartak (två mål och fyra assist på fyra chanser).
Det som ändå lyckas föra oss vidare från Vitiaz Tjechov, och allt vad det innebär, är avslöjandet om Mika Hannulas övergång till Salavat Julajev Ufa.
Fjärde storklubben i KHL på fyra år alltså. Bara det är i sig värt att uppmärksamma i ett arbetsklimat där klubbarna fnyser åt godkända prestationer från utlänningar. Och det är väl ungefär på den nivån Hannulas snitt legat under sina Rysslandssejourer.
Med det sagt; ett kontrakt med Salavat ansedda-vara-fucking-bäst-i-Europa Julajev?
Vad tycker de som vigt sitt liv åt klubben?
Njao. Övergången är ännu inte bekräftad av Salavat, och på de forum där nyheten från Sverige nått ut har även ryktet om att det inte stämmer propagerats. För det är ju en center de behöver, det var ju vad de skulle värva.
Vjatjeslav Bykov har likafullt nått den statusen bland fansen att de val han gör anses vara rätt tills det är överbevisat. Okej, in med Viktor Kozlov som center och Hannula på kanten där, sen får vi se, således.
Vad jag tycker?
There you go, Mika. Så mycket bättre kunde det inte ha blivit. Han kommer in i ett lag där de som ska till Vancouver börjat tänka på det (skrämmande hur dåliga Aleksandr Radulov och Dmitrij Kalinin var senast) och resten går på halvfart i väntan på slutspelet.
Det finns därmed ett dussin matcher och ett månadslångt uppehåll för att komma in i allting. Ingen press, ingen stress i det här läget. Sen spelar det inte så överdrivet stor roll om det blir andrakedjan eller fjärdekedjan. Bykov rullar runt, något som gör att det bara skiljer ett par minuter i speltid hur det än blir.
Vad Patrick Thoresen – Bykovs guldkalv – tycker behöver inte läggas fram med någon frågeställning; äntligen någon att snacka med i omklädningsrummet efter fyra månader av ryska.